Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der en vigtig förändring inträffade. Den holsteinska grefveätten,
som tillika innehaft hertigdömet Slesvig, ntdog på manssidan, och
Slesvig borde då såsom hemfallet län hafva åter införlifvats med
Danmarks rike. Men Kristiern försummade härvid rikets sanna
bästa, ty för att vinna äfven Holstein, till hvilket han ingen rätt
hade, lät han enligt de holsteinske herrarnes önskan förbindelsen
emellan Holstein och Slesvig fortfara, emot det att herrarne valde
honom till hertig i Slesvig och grefve i Holstein, 1460. Derigenom
blef det gamla danska landet Slesvig fas t kedjad t vid det
tyska Holstein och började allt mer förtyskas genom inflyttande
tyskt ridderskap och borgerskap.
Den holsteinska grefvekronan kom att stå Kristiern dyrt, ty
han måste med stora penningsummor tillfredsställa dem, som hade
bättre rättsanspråk till landet; derigenom råkade han i en ständig
penningförlägenhet och måste på allt sätt hopskrapa penningar,
medelst lån, dryga skatter m. m. Allmogen i Sverige gaf honom
derför öknamnet: »bottenlös pung». Slutligen ledsnade bönderne
vid de många utpressningarna och vägrade att erlägga en påbuden
gärd. Konungen var då i Finland, stadd på krigståg emot
Rys-sarne, och ärkebiskopen förde styrelsen i Sverige. Bevekt af
allmogens knot och hot eftergaf ärkebiskopen skatten, konungen kom
missnöjd tillbaka, och en ordvexling uppstod, som slutade så, att
ärkebiskopen fängslades och fördes fången till Danmark (1463).
Ärkebiskopens behandling harmade djupt hans mäktige fränder
af slägterna Oxenstjerna och Yasa. Hans syskonbarn, den djerfve
biskop K ättil Karlsson (Yasa) i Linköping, gjorde uppror,
kallade allmogen till vapen och förklarades för riksföreståndare.
Vid underrättelsen härom skyndade Kristiern tillbaka från
Danmark med en krigsmakt och hade hunnit till Hölleskogen i
Vest-manland, då han oförmodadt stötte på den svenska bondehären,
anförd af biskop Kättil och Sten Gustafsson Sture. Danskarne
mottogos med en skur af pilar och måste efter en kort strid vika
samt återtågade, förföljde af bondehären, till Stockholm. Då blef
det bland allmogen ett allmänt rop efter Konung Kari, och
herrarne instämde deri mot vilkor, att det framfarna skulle vara
glömdt. Så återkom Karl sommaren 1464 och hyllades för andra
gången; men glädjen blef ej lång, ty han kom snart i missämja
med biskop Kättil, och konung Kristiern försonade sig med
ärkebiskop Jöns, hvilken återkom till Sverige, samlade sina anhängare
och inneslöt Karl i Stockholm. Redan i jan. 1465 måste Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
