Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vika, hann Nils Sture med Dalkarlarne fram till stridsplatsen och
fullbordade segern. Höjden stormades för tredje gången, konungen
sårades och måste draga sig ur striden, flykten blef snart allmän,
och sjelfva det danska hufvudbanéret föll i Svenskarnes våld,
omgifvet af 500 danske ädlingars lik. Stort,var talet af fallne,
fångne och drunknade fiender. — Den ärofulla segern på
Brunke-1471berg’ SOm vanns ^en ^ 1^71, hade till följd, att hela
landet utrymdes af Danskarne och sedan i 25 år fick åtnjuta fred
från den sidan.
De första tio åren efter slaget på Brunkeberg förflöto
under inre ro och lycka, och landet fick hemta sig efter den sista
tidens häftiga skakningar. Sten Sture förestod regeringen med
mycken berömmelse och lyckades för en tid sammanhålla partierna
genom sin statsklokhet och sin personliga öfverlägsenhet. Han
stod i början’ på god fot med rådet och dess mäktigaste män,
såsom ärkebiskop Jakob Ulfsson, Tottarne, Nils Sture m. fl., men
han var dock egentligen en folkets man; han vårdade sig om dess
bästa, såg upp med fogdarne och for omkring i landet, rådgörande
med bönderne på tingen och besökande dem i deras hem. Också
var allmogen honom varmt hängifven. Det svenska borgerskapet
hade i honom en beskyddare mot de öfvermodige Tyskarnes
anspråk, och det orimliga lagbud, att halfva rådet i städerna skulle
vara Tyskar, upphäfdes kort efter slaget på Brunkeberg.
Bildning och upplysning hade i honom och hans gemål Ingeborg (Tott)
varma gynnare; genom hans och ärkebiskopens försorg utverkades
påfvens tillståndsbref för stiftande af en högskola i Upsala,
en läroanstalt, som redan 1477 började sin verksamhet, ehuru i
ringa omfång. Kort förut hade den första bok blifvit tryckt i
Sverige.
Med Danmark fortgingo allt jämt underhandlingarna
angående unionens förnyelse, men utan påföljd. Konung Kristierns
regering i Danmark och Norge innebar för Svenskarne ingenting
lockande. Han afhände Norge dess sista skotska skattländer, i
det han vid sin dotters giftermål med Skotlands konung lemnade
denne Shetlands- och Orkn-öama såsom pant för hemgiften. Mot
Hansestädernas anspråk visade han en ovärdig svaghet och
bestraffade ej ens grofva våldsgerningar, t. ex. då Tyskarne i Bergen
uppbrände ett kloster och dervid mördade både biskop,
höfvids-man och en mängd andre Norrmän. Oaktadt sitt penningebetryck
gjorde Kristiern flera kostsamma utrikes resor; under en af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
