Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han ifrigt sysselsatt sig med omfattande lagstiftningsarbeten,
hvilka gingo nt på att förbättra rättskipningen, höja näringslifvet,
afskaffa allahanda missbruk inom kyrkan samt skydda det
förtryckta bondeståndet; och lifegenskapen, som inrotat sig på de
danska öarna, förböds strängeligen. Äfven den lutherska
reformationen fann i honom en vän och gynnare. Men alla dessa
gagne-liga sträfvanden afbrötos snart genom de bekymmersamma yttre
förhållandena. Med påfven kom Kristiern på spänd fot i följd
af de svenske biskoparnes afrättning; med sin farbroder, Fredrik,
hertig öfver eh del af Slesvig och Holstein, råkade han i tvist,
och Lübeckarne, hvilka han länge retat genom sina bemödanden
att krossa deras handelsvälde, började krig. I denna farliga
belägenhet sam mans vuro sig någre jutske rådsherrar att afsätta
konungen och erbödo kronan åt hertig Fredrik. De verldslige och
andlige stormännen, som hatade Kristiern, slöto sig genast till
upproret, och äfven allmogen reste sig, missnöjd öfver de dryga
skatterna. På alla sidor omhvärfd af faror förlorade den eljest så
kraftfulle Kristiern II allt mod och sjelfförtroende; och sedau
hertig Fredrik blifvit i Viborg hyllad såsom konung, gick Kristiern,
åtföljd af gemål och barn, af Sigbrit och andra vänner, ombord
på sin flotta och öfvergaf sin sörjande hufvudstad, (april) 1523.
Konung Fredrik I underlade sig småningom det återstående af
Danmark och biträddes dervid af Gustaf och Lübeckarne.
För att förekomma alla anspråk af den nye konungen i
Danmark, beslöto Svenskarne att ej längre uppskjuta sitt konungaval.
Rikets ständer sammanträdde derför i Strängnäs och utkorade
jggjenhälligt Gustaf Eriksson till Sveriges konung, 1523 (d. 6
Juni). Kort derpå, vid midsommartiden s. å., måste Stockholm,
drifvet till den yttersta nöd och förfärligt ödelagdt, öppna sina
portar. Äfven Kalmar och Öland intogos af Gustafs folk, och
slutligen återvanns Finland. Nu återstod af Sveriges gamla
område blott det länge omtvistade Gotland, hvilken ö för Kristierns
räkning försvarades af Sören Norby. Då han gjorde hafvet
osäkert genom sina kaperier, lät Gustaf förmå sig af Lübeckarne att
utrusta ett krigståg emot honom. En betydande styrka afgick
till ön 1524, under anförande af riksrådet Berent von Mehlen, en
tysk herre, som från Kristiern öfvergått i Gustafs tjenst och hos
denne stod högt i gunst. Norby blef snart innesluten på Visborg,
men Mehlen betedde sig försumligt, och Norby räddade sig ur
klämman genom att underkasta sig den nye konungen i Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
