Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
junge och omfattade med hänförelse deras nya läror.
Återkommen till fäderneslandet 1519, blef han anställd i Strängnäs såsom
domkyrkoskolans föreståndare och började såsom sådan att förkunna
den nya läran. Han vann snart på sin sida sin förman,
ärkedjäknen *) i Strängnäs, Laurentius Andrece, och denne
klarsynte och kraftfulle man var den, som gjorde Gustaf närmare
1523 bekant me(^ reformationens läror, då konungen vistades i Strängnäs
under valriksdagen 1523. Laurentius’ tal gjorde djupt intryck på
Gustafs sunda förstånd och oförvillade sinne; han fann sanningen
af Luthers lära och insåg jämväl, hvilka verldsliga fördelar denna
lära skulle tillskynda honom och riket. Det dröjde ej länge,
innan han gjorde Laurentius Andreae till sin kansler och Olaus
Petri till predikant vid Stockholms storkyrka. Han bröt väl ej
ännu med påfven och den gamla läran, men afvisade med harm
påfvens befallning, att Gustaf Trolle skulle åter insättas i
ärkebiskopsstolen, han utkräfde dryga skatter och lån af biskopar,
kyrkor och kloster och afsatte af egen myndighet de utvalde
bi-skoparne i Yesterås och Upsala, Peder Jakobsson (kallad
Sunnan-väder) och magister Knut, hvilka gifvit honom anledning till
missnöje. Till ärkebiskop utvaldes på konungens förslag Johannes
Magni, hvilken blifvit af påfven hitskickad såsom legat för att
stäfja det lutherska kätteriet. Den nye ärkebiskopen var en lärd
och kunnig, men svag och fåfäng man, som väl önskade, men ej
vågade motsatta sig konungens benägenhet för reformationen.
Deremot var biskop Brask nitisk i att motarbeta kätteriet. Men
Olaus Petri fortfor att med eldigt sinne och kraftigt mod utbreda
den nya läran i hufvudstaden.
Emellertid hopade sig nya faror omkring Gustaf och hans
tron. De afsatte prelaterne Peder Jakobsson och mäster Knut
begåfvo sig till Da lar ne och började uppvigla Dalallmogen, som
under unionstidens oro vant sig vid sjelfsvåld och trots och var
allt för redobogen att gripa till vapen mot sin öfverhet. Någon
resning skedde väl ej, men Dalkarlarne sände konungen hotande
skrifvelser. På samma tid gjordes ett försök att återuppsätta
Kristiern II på tronen. Hans trogne vän Sören Norby tillställde
ett bonduppror i Skåne, på samma gång som den förrädiske B.
von Mehlen höjde upprorsfanan i Kalmar, och båda sökte draga
Sture-slägten och Dalkarlarne på sin sida, 1525. Men åter
förenade sig Svenskar, Danskar och Liibeckare emot den gemen-
l) Ärkedjäknen var biskopens närmaste man i domkapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
