Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samme fienden och lyckades inom kort återställa lugnet. Med ^
Dalkarlarne ingick Gustaf förlikning på ett möte å Tuna
landsting s. å.; och de upproriske prelaterne, som flytt till Norge och
der fått medhåll, blefvo slutligen utlemnade åt konungen, dömdes
såsom landsförrädare till döden och afrättades. Denna oro har
blifvit kallad första Dalupproret.
Nu började konungen öppet arbeta på reformationens
genomförande i Sverige; men han gick i början varsamt till väga, för att
ej oroa den okunniga och lätt vilseledda allmogen. Han ville ej
medgifva, att det var någon ny tro, som infördes, endast att den
gamla rensades från de påfviska villfarelserna, och han öppnade
tillträde för alla till sanningens källa genom att utgifva nya
testamentet i svensk öfversättning, 1526. Sjelf blef han allt mer
genomträngd af den nya sanningen och ville, såsom lian en gång
yttrade, ej derifrån afvika, så länge hans hjerta var helt och hans
blod varm. Den svage ärkebiskop Johannes Magni, som förgäfves
sökte upprätthålla sitt anseende genom yttre glans och ståt, kunde
ej uthärda längre, utan begaf sig under någon förevändning
utomlands, först till Polen, sedan till Italien, och återsåg aldrig
fäderneslandet. Nu var biskop Brask nästan ¿let enda stödet för den
gamla tron. Men äfven en stor del af allmogen höll ännu fast
vid det gamla. Munkar och prester spredo oro i landet och funno
i synnerhet i Dal ar ne stämningen gynnsam för sina uppviglingar. ^
Der uppträdde vintern 1527 en ung skälm af låg börd, vid namn
Jöns, som gaf sig ut för Sten Sture d. y:s äldste son Nils, och
som genom allahanda konster förstod att väcka Dalkarlarnes
deltagande och vinna deras förtroende. Denne bedragare, som blifvit
kallad Daljunkaren, fick understöd från Norge och hyllades af de
nordliga Dalsocknarna, men afvisades af de södra. Gustaf
behandlade Dalkarlarne med mycken foglighet och sökte först med
goda ord bringa dem till förnuft, men förgäfves. Slutligen måste
han gripa till hårdhandskarne. Med en stark krigsmakt drog han
till Dalarne, stämde de oroliga socknarna sig till mötes på Tuna
landsting och omringade menigheten med krigsfolk och kanoner.
Derpå erhöllo Dalkarlarne en skarp varning samt måste sjelfve
angifva sina uppviglare och åse deras dom och afrättning.
Daljunkaren undkom till Norge och derifrån till Rostock, men der
blef han på Gustafs begäran gripen och afrättad. Så slöt det
andra Dalupproret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
