Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rarne och nödgade ändtligen församlingen att afsända en
beskickning till konungen. Han var länge obeveklig, men efter många
böner lofvade han slutligen åter besöka ständerna. På fjärde dagen
— det var den 24 juni 1527 — infann han sig, och nu var allt
motstånd förstummadt: alla hans fordringar beviljades af ständerna.
Riksdagsbeslutet, som är kändt under namn afVesterås* ^
r.ecess, innehöll tre väsentliga punkter: 1) att konungen skulle
fylla kronans behof genom att öfvertaga biskoparnes slott samt
förfoga öfver deras, domkyrkornas och klostrens öfverflödiga
inkomster; 2) att adeln skulle få återbörda de arfvegods, som sedan
1454 kommit under kyrkan — härigenom fick adeln intresse af att
understödja reformationen; 3) att Guds ord skulle predikas rent
och utan menniskofander. Genom ett tillägg till recessen, som
kallas Vesterås’ ordinantia, ordnades kyrkans nya ställning:
i stället för påfven blef nu konungen kyrkans högste styresman
och fick tillsynen öfver alla andliga embeten; presterskapet skulle
i verldsliga mål svara inför verldslig domstol. Dessa beslut gingo
genast i verkställighet. De biskopliga slotten öfverlätos åt
konungen; äfven Brask måste med svidande hjerta afstå sitt kära
Mnnkeboda, men han stannade ej länge qvar i sitt kätterska
fädernesland, utan begaf sig samma höst till Polen, der han dog.
De öfrige biskoparne fogade sig i den nya ordningen och
tjenst-gjorde vid konungens högtidliga kröning, som skedde i Upsala
1528. Efter den tiden upphörde biskoparne att vara medlemmar
af rikets råd. — Reformationen fortgick långsamt men säkert. Af
klostren blefvo de flesta småningom öde eller förvandlade till
sjukhus; klosterfolket återgafs åt verlden, och presterne började^
gifta sig. Ett kyrkomöte sammanträdde i Örebro 1529, för att
närmare ordna undervisningen och gudstjensten, och två år
der-efter lät konungen välja en ny, evangelisk ärkebiskop* hvartill
utsågs Laurentius Petri, som dittills lefvat mer obemärkt såsom
skollärare i Upsala»
Redan 1529 utbröto nya oroligheter, men i en annan del af jtjgj
riket, i Småland och Vestergötland. Upphofvet dertill var
lagmannen i Vestergötland, den gamle opålitlige Ture Jönsson,
som efter Vesterås’ riksdag kommit i spändt förhållande till
konungen och sammansvurit sig med andre Vestgötaherrar, såsom
biskopen i Skara Magnus Uaraldsson, Nils Olofsson (Vinge), Måns
Bryntesson (Liljehöök) m. fl. På deras anstiftan reste sig först
allmogen i norra Småland och Jönköpings stad, och upproriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
