Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålnnda hade Sveriges och Danmarks konungar genom
enighet lyckats krossa Lübecks handelsvälde, som i tvåhundra
år hvilat tryckande öfver Norden. Under danske konungens
be-medling slöt äfven Sverige stillestdnd med Lübeck 1537, då denna
stads handelsfriheter betydligt inskränktes. Samma år förnyades
freden med Ryssland på ytterligare 60 år. Fred herskade således
åter både utom och inom riket.
ArfffreButgen och miktfallkomliglieteiL Dackefejdea.
Utllndska ferhållanden.
Från denna tid visade sig en förändring i Gustaf I:s
styrelsesätt: han började att regera mer egenmäktigt och att skilja
sig från sina forne rådgifvare.
Liksom alla herskarenaturer var Gustaf temligen sjelfrådig
till lynnet och ömtålig om sin konungsliga makt. Han hade räddat
Sverige ur förderfvet och ansåg sig derför ega rätt att råda
der-öfver utan gensägelse. Det fanns ej mer någon motvigt till
konungamakten, ty kyrkans välde var krossadt, och stormännen voro
så försvagade, att de måste sluta sig till konungen. Gustaf
fortfor visserligen att flitigt rådgöra med folket och ständerna, på
riksdagar, herredagar, folkting och möten af alla slag, men det
var han sjelf, som bestämde besluten. De fordom så mäktige
länsherrame voro nu ej annat än kunglige tjenstemän; de voro
ej häller månge, ty Gustaf styrde landet för det mesta genom
lågättade fogdar, som voro hans lydiga redskap. Konungens
med-hjelpare i reformationsverket, Laurentius Andrece och Olaus Petri,
böljade synas honom för sjelfrådige och ådrogo sig hans misshag.
Hans misstroende till dem ökades genom inflytande af någre
ut-ländingar, som gått i hans tjenst, i synnerhet Konrad von Pyhy,
en jurist från Nederland, och Georg Norman, en pommersk
adelsman, som blifvit inkallad såsom prins Eriks lärare. Gustaf, som
hyste en viss förkärlek fftr utländingar, gjorde snart von Pyhy
till sin öfverste kansler och Norman till superintendent öfver hela
svenska kyrkan. Båda voro erfarne och kunnige män, men Pyhy
var tillika fåfäng och opålitlig. På hans onda råd lät konungen på
en herredag i Örebro anklaga Laurentius Andreae och Olaus Petri
för högförräderi. Beskyllningarna voro till en god del orättvisa;
de anklagade dömdes likväl till döden, men fingo nåd emot stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
