Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»att han var en herre gudfruktig i alla sina gerningar allt intill
döden». Hans regentegenskaper voro af det mångsidigaste slag;
han var lika förtrogen med alla grenar af styrelsen och kände de
minsta enskildheter i förvaltningen lika väl som de stora
europeiska frågorna; med ett öfverlägset förstånd och en kraftig vilja
förenade han ett klart omdöme, som sällan misstog sig om den
rätta vägen — med ett ord, han var ett statsmannasnille af första
ordningen. Och dock anses han af somlige vara ännu större såsom
härförare än såsom statsman; kriget var hans älsklingsyrke, och
krigskonsten blef genom honom omskapad. Slutligen stod han på
höjden af sin tids bildning, och hans förmåga att i tal och skrift
uttrycka sina tankar har ej af månge blifvit öfverträffad.
Såsom son, broder och make uppförde sig Gustaf Adolf alltid
efterdömligt. Han visade undfallenhet för sin stränga moders
fordringar och uppoffrade för hennes skuld sin ungdomskärlek till den
sköna Ebba Brahe, som enkedrottningen i stället bortgifte med
Jakob de la Gardie. Sjelf ingick han derpå äktenskap med Maria.
Eleonora af Brandenburg, berömd för sin fägring, men nyckfull
och oförståndig. Sin syster Katarina förmälde han med Johan
Kasimir af Pfalz-Zweibriicken, hvilken sedermera bosatte sig i
Sverige. Med sin broder Karl Filip och sin kusin Johan stod
Gustaf Adolf alltid på god fot, men likväl var det en båtnad för
riket, att desse båda furstar tidigt afledo och det utan arfvingar,
så att deras hertigdömen hemföllo till kronan. Karl Filip, som
dog 1622, var den siste prins i Sverige med eget hertigdöme.
Det är ett utmärkande drag för det sanna snillet, att det
förstår att uppskatta och använda andres förtjenster, hvar de finnas,
och att samla omkring sig en krets af utmärkte medhjelpare. I
följd häraf bildade sig småningom kring Gustaf Adolf en lysande
krets af statsmän och härförare, med hvilkas bistånd han utförde
sina storverk. Främst bland desse står Axel Oxenstjema,
jämförlig med Gustaf Adolf såsom statsman, men utan
fältherre-egen-skaper; han var sin konungs närmaste förtrogne och rådgifvare,
dock till lynnet honom olik, ty han egde ej Gustaf Adolfs eldiga
själ, men i stället ett orubbligt lugn och jämnmod. Till Gustaf
Adolfs närmaste omgifning hörde vidare hans duglige, nitiske svåger,
pfalzgrefven Johan Kasimir, hans naturlige broder Karl Karlsson
Gyllenhjelm och hans förre lärare, den lärde och vältalige Johan
Skytte, född af borgerligt stånd, men af konungen upphöjd till
riksråd och friherre. Af härförarne voro Jakob de la Gardie och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
