- Project Runeberg -  Lärobok i Sveriges , Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser /
177

(1870) [MARC] Author: Clas Theodor Odhner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

siska hamnarne, äfven från Danzig, och som i det följande voro
Sveriges förnämsta inkomstkälla.

Gustaf Adolf deltager i trettioåriga kriget

Efter polska krigets slut beredde sig Gustaf Adblf med
rast-lös ifver till dst ty »k a. Ställningen var farligare än någonsin, ty
det hatbsburgska huset var allrådande i de flesta delar af Europa
oeb arbetade på protestantismens undergång. Kejsar Ferdinand
II utdref alla protestanter firån sina arfländer och utfärdade det
s. k. restitutiom-ediktety enligt b vilket protestanterne måste
återställa alla andliga gods och områden, som kommit i deras händer
«edan Passau-fördraget af 1552. Den enda makt i mellersta
Europa, son» gjorde habsburgska huset kraftigt motstånd, var
Frankrike, vid denna tid styrdt af den store statsmannen, kardinal
Bicbelieu. Han skaffade Gustaf Adolf stillestånd med Polen,
äggade honom till kriget med kejsaren och erböd honom subsidier.

I Tyskland underblåste han furstarnes missnöjie öfver kejsarens
egenmäktighet samt de Wallensteinska truppernas, våldsamma
framfart och dref sitt spel så skickligt, att kejsaren på
kurfurstemötet i Regensburg sommaren 1630 måste, för att undvika öppen
brytning med furstarne, afskeda Wallenstein och en del af hans
här. Derigenom befriades Gustaf Adolf från sin farligaste fiende.

När detta skedde, stod den svenska hären redan på
Tysklands jord. Efter fulländade rustningar sammankallade Gnstaif
Adolf ständerna till ett möte i Stockholm på våren 1630 och tog
ett rörande farväl af dem. Han tog den högste till vittna, att
han ej af krigslust kastade sig i denna nya fejdr utan vore dertitö
drifven af de kejserliges fiendtligheter och af de fortryckte
pirote-stanternes böner. Han vände sig till hvarje särskildt stånd med
uppmuntringar och välönskningar. »Och eftersom ske plägar — så
yttrade han aningsfullt — att krukan bäres så länge till vatten,
att hon slutligen brister, så varder ock mig så gångande, att jag,
som i många faror för Sveriges välfärd måst gjuta mitt blod, men
hittills fått behålla lifvet, dock på sistone måste det låta; derför
vill jag Eder samtlige befalla under Guds skyddv önskande, att vi
en gång må mötas hos Gud i det himmelska och o förgängliga
lifvet». Derpå inskeppade sig konungen med en här af 13,080
man, och efter en långsam öfverfart ankom han vid midsommar- juni
tiden 1630 till ön Usedom. Sjelf steg han först i land, knäföll 1630
Odhner, Seer., Nor. o. Danm. Historia. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/octlisnod/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free