Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gustafs svärfar, höll sig neutral, och hela jutska halfön var
inom kort öfversvämmad af Svenskarne. Marsken kastade sig
med 6,000 man in i den nyanlagda fästningen Fredriksodde
(Fre-dericia) vid lilla Bält och belägrades der af Carl Gustaf Vrangel.
Dessa hastiga framgångar på halfön frälsade det egentliga Sverige
från ett danskt infall.
Oaktadt den lysande framgången var Karl Gustafs ställning
ganska vådlig. Han kunde med sin lilla här lätt innestängas på
halfön; Polackarne stodo redan i Pommern, Österrikarne i Preussen,
och kurfursten af Brandenburg var vunnen af Sveriges fiender.
Den engelska flotta, som Karl Gustaf väntade till sin hjelp,
ute-blef. Ur denna farliga belägenhet räddades han genom en sällsynt
förening af djerfhet och lycka. Först lyckades Vrangel genom en
nattlig stormning bemäktiga sig Fredriksodde, hvarvid den danske
marsken jämte sitt folk togs till fånga. Derpå inträffade i jan.
1658 en så stark köld, att Bälten tillfröso. Genast beslöt
konungen att på isen öfvergå till Fyen; det var ett djerft företag
att med krigshären öfvergå ett fruset haf, hvars is bugtade under
de marscherande och brast på enskilda punkter. Allt gick dock
väl; fienden, som stod på andra stranden, blef slagen, och hela
Fyen intogs. Men det svåraste återstod, nämligen att öfvergå det
vida bredare Stora Bält. General-qvartermästaren Erik Dahlberg
undersökte isen och försäkrade, att han bar. Då slog konungen
ihop händerna och utropade: »nu, bror Fredrik, skola vitalasvid
på god svenska!» Dahlberg red i spetsen och visade vägen öfver
de vidsträckta isfälten, och under hans ledning tågade hären först
till Langeland, så öfver det 11/é sv. mil breda Bältet till Låland,
derpå till FaUter och Själland. Det stora vågspelet hade lyckats;
utan motstånd närmade sig Svenskarne Köbenhavn, hvars
fästningsverk befunno sig i ett dåligt skick, och Karl Gustaf kunde
nu föreskrifva fredsvilkoren, hvilka också blefvo ganska hårda för
Danmark. Genom freden i Ro skilde, som slöts d. 26 febr.
febr. 1658, afträdde Danmark-Norge till Sverige Skåne, Halland,
16S8 Blek ing, Bohuslän, Trondhjems län och Bornholm; fiendtliga
flottor skulle med gemensam makt utestängas från Östersjön, och
enligt ett senare fördrag blef hertigen af Holstein-Gottorp löst
från Danmarks länshöghet.
Genom denna fred uppnådde Sverige höjdpunkten af
yttre storhet. Hvad som nu införlifvades med Sverige, var ej
aflägsna besittningar i främmande land, utan gränsprovinser af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
