Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begärde att få granska förmyndareregeringens förvaltning, och
der-till gaf konungen till rådets bestörtning sitt bifall. Nu först
insåg den unge konungen farans storhet och sina rådgifvares
försumlighet; han beslöt att taga allt under sin egen ledning och
egnade sig med brinnande nit åt regeringsbestyren, biträdd af sina
sekreterare, bland hvilka den snillrike Erik Lindsköld nü stod
högst i gunst. Deremot frågade han ej vidare efter riksrådets
mening, och äfven kansleren miste sitt forna inflytande.
Farorna hopade sig allt mer kring den unge, oerfarne konungen.
Brandenburgare och Österrikare inträngde i Pommern,
her-tigarne af Lüneburg och biskopen af Münster började
fiendt-ligheter. Konungen begaf sig till södra Sverige, för att taga
befäl öfver hären i Skåne, och ärnade med tillhjelp af flottan öfvergå
till Själland; men alla hans planer rubbades, då flottan under
riksamiralens befäl måste i följd af sjuklighet bland folket och dåliga
anstalter återvända till Stockholm. Följande vår, 1676, lopp
svenska flottan åter i sjön, förd af Lorens Creutz, som var alldeles
oerfaren i sjömansyrket. Han vann i början några fördelar mot
den danska flottan under Nils Juel, men denna förenade sig med
en holländsk flotta och anföll derpå den svenska nära Ölands
södra udde. Genast i början af slaget blef det svenska
amiralskeppet vräkt på sidan, tillika kom elden lös i krutdurken, och
slutet blef, att det ståtliga fartyget flög i luften med öfveramiralen
och tusen man. Derpå skingrades den svenska flottan, men den
hjeltemodige Klas Uggla värjde sig mot öfvermakten, tills han
från sitt brinnande skepp kastade sig i sjön. Nu voro Danskarne
herrar till sjös; under konung Kristians eget befal öfvergingo
de till Skåne, på samma gång som Norrmännen inföllo i
Bohuslän och Yestergötland. Alla dessa olyckor gjorde Karl XI djupt
nedslagen och nästan förtviflad; tyst, sluten, ej aktande på sina
generalers råd, drog han sig undan för den öfverlägsna danska
hären till Bleking och Småland. Hela Skåne utom Malmö föll i
Danskarnes händer; invånarne mottogo dem såsom befriare, de
krigiske bönderne i norra Skåne väpnade sig och började under
namn af Snapphanar ett farligt småkrig mot Svenskarne. Från
Skåne afgick en dansk styrka till Halland, att der förena sig med
Norrmännen och intaga Göteborg. Det var ett ögonblick fullt af
fara för Sverige.
Då vaknade den bedöfvade konungen ur sin dvala och
uppbröt från Småland till det belägrade Halmstads undsättning, om-
Odhn er SverNor. o. Danm. Historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
