- Project Runeberg -  Lärobok i Sveriges , Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser /
240

(1870) [MARC] Author: Clas Theodor Odhner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och slutligen Ryssland. Förgäfves sökte flere af Nordens ypperste
statsmän, såsom Gustaf II Adolf, Peder Griffenfeldt och Johan Gyllenstjema,
att förena de båda rikena till en gemensam nordisk politik, hvarigenom
de blifvit en af Europas förnämsta makter och fullkomligt beherskat
Östersjön; hatets och tvedrägtens ande rådde, de båda rikena fortforo
att skada hvarandra, och följden blef, att båda slutligen stodo svaga
och hjelplösa, medan deras grannar i öster och söder, Ryssland och
Preussen, uppstego till makt och hotade deras sjelfständighet. Norge
blef under detta tidehvarf närmare förenadt med Danmark än förr;
förgäfves sökte Karl Gustaf och Karl XII att rycka Norge ur
Danmarks händer.

Äfven på hvarandras inre utveckling utöfvade de båda rikena stort
inflytande. Sveriges farliga anfall på Danmark 1657—60 gaf den
närmaste anledningen till den danska statshvälfningen 1660, och
om-vändt var det Danmarks krig mot Sverige 1675—9, som kraftigast
bidrog att lägga envåldsmakten i Karl XLs hand. Danmarks förvaltning
efter 1660 ordnades i många delar enligt Sveriges föredöme.

Detta tidehvarf var Sveriges storhetstid ej blott i yttre, utan
äfven i inre hänseende. En så lysande rad af regenter, som den från
Karl IX till Karl XII, har kanske intet lands historia att uppvisa, och
af dem voro de fleste utmärkte ej mindre i fredens än i krigets värf
samt omgifne af skicklige medhjelpare. Den segerkänsla, som
genomträngde folket, gaf lyftning och fart äfven åt den inre utvecklingen.
Folket tänkte högt om sitt fosterland och tviflade ej, att det skulle
kunna täfla med, ja öfverträffa andra länder. I vissa näringsgrenar,
t. ex. bergsbruk, stod Sverige bland de främsta, och dess
statsförvaltning fick genom Axel Oxenstjerna en ordning, som tjenade till mönster
for flera andra riken. Att Sverige det oaktadt blef efter de större
staterna i Europa, hade sin grund i dess ringa befolkning samt dess
öfveransträngning under de täta krigen.

Statsförfattningen blef ännu ej närmare bestämd genom en
regeringsform — ty den af 1634 gällde hufvudsakligen förvaltningen
— denna tids kraftfulle konungar kunde derför så mycket lättare
utvidga sin makt. Konungamakten hämmades visserligen i sin utveckling
genom de tvänne högadliga förmyndareregeringarna 1632—44 och
1660—72 och genom ständernas växande betydenhet; men den tvedrägt,
som efter trettioåriga krigets slut utbröt emellan frälse och ofrälse
samt emellan högadeln och* lågadeln, kom konungamakten till godo:
både Kristina, Karl Gustaf och Karl XI kallades till skiljedomare mellan
de båda partierna, den sist nämnde erhöll en diktators makt för att
genomföra reduktionen och begagnade sig af denna makt till att
grundlägga ett fullkomligt envälde. Den stränghet, hvarmed reduktionen
sattes i verket, och den egenmäktighet, hvarmed Karl XII under sina
ständiga krig förfogade öfver folkets krafter, gjorde enväldet hatadt och
beredde dess fall.

Riksrådet blef under denna tid ej blott en rådgifvande, utan
äfven en förvaltande myndighet med ständigt säte i hufvudstaden.
Derigenom växte dess makt, men på samma gång försvagades det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/octlisnod/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free