Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ständerna hade beslntit att åter samlas i Stockholm jan.
1720, och vid denna riksdag upptogs frågan om
jjonförän-dr in g en. Man hade under tiden genom befordringar,
ynnest-bevis och ett frikostigt adlande vunnit en mängd anhängare för
planen, utländska makter understödde densamma, och den
inflytelserike Arvid Horn lofvade sitt bistånd. Drottningen nedlade
alltså kronan till förmån för Fredrik, hvilken hyllades såsom
konung, sedan han afgifvit en konungaförsäkran, som ytterligare
inskränkte konungamakten. Kort derpå kröntes han till konung,
efter att hafva besvurit den öfversedda regeringsformen af 1720.
Ulrika Eleonora var till lynnet envis och af naturen föga
be-gåfvad, men tillika rättrådig och fosterländskt sinnad. Hon dog
barnlös 1741.
Fredrik I.
1720—1751.
Fredens återställande. Den nya statsförfattningen.
Enligt ständernas önskan intog Arvid Horn åter en plats
vid rådsbordet och öfvertog såsom kanslipresident ledningen af de
utrikes ärendena. Men icke ens Horns stora statsmannaförmåga
kunde bespara Sverige de smärtsammaste förluster. För att kunna
odeladt vända sina krafter mot Ryssland, skyndade man att sluta
fred med Danmark. Genom det engelska sändebudets kraftiga
mellankomst förmåddes den danska regeringen nedsätta sina
fordringar och åtnöja sig dermed, att Sverige afstod från tullfriheten i
Sundet, betalde 600,000 rdr och förband sig att ej bistå hertigen
1720 af Holstein-Gottorp; på dessa vilkor slöts freden i Fredriksbory
1720. Mot Ryssland sökte man hjelp hos Europas öfriga makter,
men dessa voro dels blinda för den fara, som hotade genom
Rysslands öfvermakt, dels ville eller kunde de ingenting göra för att
afvärja densamma. Engelska regeringen sände väl äfven 1720 en
flotta till Östersjön, men denna undvek öppen strid med Ryssarne,
hvilka ostörde fingo härja i Vesterbotten. Dertill kom, att zaren
böljade understödja den holsteinske hertigens tronanspråk och
emottog honom i sitt rike. Öfvergifven af andra makter och bragt
till det yttersta, beslöt den svenska regeringen att enligt zarens
anbud öppna fredsunderhandlingar med Ryssland i Nystad. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
