Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige afträdde det stycke af Finland, som ligger öster om
Kymmene-elf och S a i m a, jämte Nyslott. Knappt hade Sverige
fått fred med Ryssland, förr än krig hotade från ett annat håll,
från Danmark, som var i hög grad missnöjdt öfver
tronföljarevalets utgång. Sverige var nu mer så vanmäktigt och förnedradt,
att det måste påkalla Rysslands beskydd emot Danmark och
mottaga en inqvartering af 10,000 Ryssar, hvilka öfvervintrade i
Östergötland och Södermanland. Nu skyndade Danmark att
förlika sig med Sverige, och då ryska kejsarinnan sålunda saknade
hvarje förevändning att låta sina trupper qvarstanna i landet*
lemnade Ryssarne Sverige på sommaren 1744.
Det nnga hofvet. Hattarnes välde återstäldt; deras
inre styrelse.
Adolf Fredrik var, när han blef Sveriges tronföljare, 33’
år gammal. Han var en mild och godsint, from och välmenande
man, men svag och obeslutsam, till lynnet trög och föga begåfvad.
Till hans gemål utsågs prinsessan Lovisa Ulrika af Preussen,
Fredrik den stores syster7 i allt en motsats till Adolf Fredrik,
qvick och snillrik, stolt och befallande, ränklysten och lidelsefull;
hon fick genast ett obestridt välde öfver sin make och ledde
honom helt och hållet efter sin vilja. Största inflytandet hos
tronföljareparet egde Tessin, som genom sina lysande umgängesgåfvor
och förespeglingar om konungamaktens utvidgning drog det unga
hofvet på Hattpartiets och Frankrikes sida. Derigenom lyckades
Hattarne att få öfverhand äfven vid 1746 —47 års riksdag.
Förgäfves sökte den ryske ministern i Stockholm genom hotelser
och maktspråk skrämma tronföljaren och störta Hattarne: detta
väckte tvärtom ovilja hos alla fosterlandsvänner och stärkte
Hattarnes parti. Desse blefvo snart nog mäktige att åter stadga sitt
välde i rådet, och till kanslipresident efter den under riksdagen
aflidne Gyllenborg utsågs Tessin. — Sveriges yttre ställning
var länge oviss och hotande. Regeringen bröt fullkomligt med
Ryssland och England, det liknade sig till krig med Ryssland, och
rustningar företogos i Finland. Frankrike blef åter Sveriges stöd
och förnyade sina subsidier.
Förtroligheten emellan tronföljareparet och Hattregeringen blef
ej långvarig. Så snart Hattarne åter kände sig faste i sadeln,
drogo de sig tillbaka och ville ej längre befrämja hofvets planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
