Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det rådande partiet slöt sig till den allmänt omtyckte
ståthållaren, prins Kristian Fredrik, som förklarade sig för Norges regent
och sammankallade riksförsamlingen i Eidsvold. Här
utarbetades under ledning af Magnus Falsen förslag till ny
statsförfattning, och detta förslag blef under namn af Norges
grund-lov d. 17 maj antaget. Samma dag valdes prins Kristian till
Norges konung.
Genom sjelfständighetsförklaringen kom Norge i en ganska
vådlig belägenhet, ty det saknade tillgångar, försvarsanstalterna
voro dåliga, hären var oöfvad, den nyvalde konungen oerfaren,
och utifrån var ingen hjelp att vänta, utan tvärtom manades Norge
af stormakterna till eftergift. Det oaktadt beslöto Norrmännen
att vädja till vapnen och att våga en strid med den välrustade
svenska hären, anförd af en bland tidehvarfvets förnämste
fältherrar. Under sådana förhållanden kunde utgången ej gerna vara
tvifvelaktig. Sedan Karl Johan med sina trupper på sommaren
1814 återkommit till Sverige, togo fiendtligheterna sin början, och
den svenska hären inträngde i södra Norge i två afdelningar,
medan flottan hotade från sjösidan. Fredriksstad måste gifva sig,
och Norrmännen drogo sig tappert fäktande på andra sidan Glommen.
Redan hade Svenskarne öfvergått Glommen och hotade Kristiania,
då underhandlingar öppnades, och de -Stridande förenade sig om
stilleståndsfördraget och konventionen i Moss (aug.).
Härigenom förband sig konung Kristian att sammankalla stortinget
och i dess händer nedlägga sin krona, hvaremot Sveriges konung
lofvade att med några förändringar godkänna Norges grundlag,
ifall föreningen antoges. Derpå samlades stortinget och trädde
i underhandling med de svenske kommissarier, som infiinno sig i
Kristiania för att uppgöra föreningsvilkoren; genom ömsesidig
foglighet kom man snart öfverens, och slutet blef, att stortinget 4 HOV.
beslöt Norges förening med Sverige samt den 4 nov. utko- 1814
rade Karl XIII till Norges konung.
Sålunda hade Norge blifvit förenadt med Sverige, ej såsom
ett eröfradt land och lydrike, utan såsom ett sjelfständigt och
jämnbördigt rike. Att så skedde, deraf har Karl Johan den
huf-vudsakliga förtjensten. De fleste Svenskar på den tiden önskade
Norges införlifvande med Sverige, såsom en ersättning för
Finland, men Karl Johan med sin statsmannablick insåg svårigheten
att underkufva ett tappert folk, som var bragt till förtviflan, och
den ännu större svårigheten att upprätthålla ett dylikt välde; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
