Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta statsskick var bestämdt genom de fyra grnndlagarne:
regeringsformen af den 6 juni 1809, riksdagsordningen
af 1810, successionsordningen af s. å. samt
tryckfrihetsförordningen af 1812. Dertill måste läggas de s. k.
konstitutionella stadgarna, hvaribland riddarhusordningen, äfvensom
riksakten af 1815 för föreningen emellan Sverige och Norge. — Hvad
man vid stiftandet af dessa lagar hufvudsakligen åsyftat, var att
göra konungen nog stark att upprätthålla rikets inre lugn och
yttre sjelfständighet, men ock att förekomma alla missbruk af
konungamakten samt gifva ständerna en sjelfständig ställning vid
konungens sida. Den styrande och verkställande makten tillädes
konungen ensam, han egde ock att börja krig samt sluta fred
och förbund, men han måste i alla ärenden höra ansvarige
råd-gifvare, och ingen kunglig befallning egde giltighet, som ej var
kontrasignerad (undertecknad) af en bland desse. Statsrådet
bestod af nio medlemmar, nämligen justitie- och
utrikes-statsmini-strarne, sex andra statsråd samt hofkansleren, hvartill kom den
statssekreterare, som i hvarje fall föredrog ärendena i statsrådet;
och desse rådgifvare, ehuru konungens embetsmän och af honom
tillsatte, voro tillika ansvarige för sina rådslag inför ständerna.
Konungens högsta domsrätt utöfvades fortfarande af högsta
domstolen. Hvad lagstiftningen beträffar, så egde konungen ensam
stifta s. k. ekonomisk lag, men all annan lagstiftning tillhörde
konungen och ständerna gemensamt; beskattningsmakten utöfvades
endast af ständerna, hvilka ock bestämde statsutgifterna. Rikets
ständer eller de fyra riksstånden sammankommo till lagtima
riksdag hvart femte år, dock konungen obetaget att när som hälst
inkalla en urtima riksdag. Ständerna egde rätt ej blott att antaga
eller förkasta konungens propositioner, utan ock att sjelfva
framlägga nya förslag, äfvensom att låta förbereda frågorna genom
utskott, hvaribland märkas konstitutionsutskottet för grundlagsfrågor
och statsutskottet för statsregleringen. I allmänhet utgjorde tre
stånds sammanstämmande mening rikets ständers beslut, men alla
fyra ståndens bifall erfordrades för privilegii- och
grundlagsändringar, och de sist nämnda fingo ej afgöras förr än på riksdagen
efter sedan de blifvit föreslagna. Slutligen tillkom det äfven
ständerna att bestämma öfver rikets mynt- och penningväsen samt
utöfva kontroll öfver hela styrelsen, dels öfver statsrådet genom
konstitutionsutskottet, dels öfver domare och embetsmän genom en
s. k. justitie-ombudsman, dels ändtligen öfver statsmedlens använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
