Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning genom särskilde revuorer.— De vigtigaste medborgerliga
rättigheter, som grundlagarne tillförsäkrade de enskilde, voro:
säkerhet till person och egendom, samvetsfrihet samt tryck- och
yttrandefrihet. I alla tryckfrihetsmål skulle, enligt beslut vid 1815
års riksdag, tillsättas en s. k. jury, som egde att afgöra, om den
anklagade skriften vore brottslig eller ej.
Hvad slutligen angår föreningen med Norge, så föreskref
riksakten enahanda tronföljd för båda rikena samt gemensamt
konungaval; i förhållande till främmande makter skulle de förenade
rikena utgöra en odelad enhet med samma utrikes styrelse, men
för öfrigt hade de ej mycket gemensamt, och föreningen var af
temligen lös beskaffenhet.
Karl Johan och ständerna. Utrikes politiken.
Karl Johan hade genom sitt krigaresnille och sin statskonst
inom få år lyft Sverige ur den djupaste vanmakt till en aktad
plats bland de europeiska staterna, och han skördade lönen härför
i svenska folkets lifliga beundran och tacksamhet. Afven hans
personliga egenskaper, hans vördnadsbjudande yttre, hans snillrika,
intagande umgängessätt och storartade frikostighet voro egnade
att förskaffa honom hängifna vänner och beundrare. Det såg
der-för ut, som om konung och folk i ostörd endrägt skulle gå
framtiden till mötes. Men det fanns tillika både inom och utom Karl
Johans personlighet anledningar, som framkallade ny oro och strid.
Till naturen öfverlägsen och van att befalla fördrog Karl Johan
ej gerna motstånd och fann sig med svårighet i de band, som de
stränga konstitutionella formerna lade på hans herskarevilja, och
de fleste af hans rådgifvare under den första tiden voro
uppfostrade i enväldets grundsatser och förstodo ej rätt det nya
statsskickets anda. Dertill kom, att den politiska reaktion, som efter
1815 tog öfverhand i hela Europa, äfven sträckte sina verkningar
till Sverige och dess maktegande. Under inflytelsen af alla dessa
förhållanden visade sig den nye konungen mindre frisinnad, än
man af den forne republikanen Bernadotte kunnat vänta; man
tadlade hos regeringen dess skuggrädsla för alla friare yttranden
och dess lättretlighet för de minsta anmärkningar, man klandrade
äfven Karl Johans förkärlek för adeln och detta stånds gynnande
på andra samhällsklassers bekostnad. Van vid folkets gunst och
medveten af de stora tjenster, han gjort Sverige, väntade Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
