- Project Runeberg -  Lärobok i Sveriges , Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser /
312

(1870) [MARC] Author: Clas Theodor Odhner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan af svenska folket en fortfarande förnöjsamhet och
undfallenhet för hans önskningar. Men detta hopp gick ej och kunde ej
gå i fullbordan, ty det ligger i menniskans natur att ej nöja sig
med det närvarande, utan rastlöst sträfva framåt till något bättre,
och i detta afseende kunde Karl Johan, som redan hade sin
kraftfullaste ålder bakom sig, ej motsvara de förhoppningar, han väckt
såsom kronprins. Dessutom blef Karl Johan så till vida
främmande för sitt land, att han ej talade dess språk, och denna brist
i förening med konungens misstänksamhet och sydländska
häftighet vållade honom många svårigheter och missförstånd.

Karl Johan var, särdeles i början af sin regering, omgifven
af flere utmärkte rådgifvare, bildade under den gustavianska tiden.
De förnämste bland desse voro: den gamle utrikes-statsministern
Lars von Engeström, som dock snart efterträddes af den fine,
talangfulle Gustaf af Vetterstedt; den erfarne, mångkunnige Mattias
Rosenblad, slutligen justitie-statsminister, samt den ädle Gustaf
Fredrik af Virsén, som var den mest framstående och äfven den
sjelfständigaste i statsrådet. Karl Johans närmaste förtrogne och
gunstling var grefve Magnus Brahe.

De inrikes frågor, som under förra delen af Karl Johans
regering spelade den största rollen och återkommo vid hvarje
riksdag, voro oredan i penningväsendet samt Göta kanals
fullbordande. Vid 1815 års riksdag hade man sökt afhjelpa
penningnöden genom utsläppande af en massa sedlar utan metallisk
motsvarighet. Knappt var riksdagen upplöst, förr än en fullständig
handelskris utbröt; en mängd handelshus inställde sina betalningar,
och af de enskilda diskontverk (kreditanstalter), som staten
understödde, kom ett på obestånd, och de öfriga hotades af samma öde.
jjjg Då sammankallades urtima riksdagen 1817—18, och enligt
ständernas beslut upphäfdes de enskilda diskonterna; vidare förböds
all silfverutvexling från banken, och slutligen anslogos betydliga
summor till understöd åt de tryckta näringarna, åt Göta
kanalverk och andra allmänna arbeten.

Vid nämnda två riksdagar visade sig de första spåren till
missnöje med regeringens åtgärder och opposition mot
densamma. Denna opposition framträdde först på riddarhuset, der
den leddes af prosten grefve von Schwerin samt friherre Karl
Henrik Anckarsvärd, och den spred sig snart äfven inom
bondeståndet under ledning af de utmärkte bönderne Anders Danielsson
från Elfsborgs län och Nils Månsson från Skåne. Oppositionen fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/octlisnod/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free