Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1854
1855
ken de liberale eller de konservative och föll derför i tre stånd
vid riksdagen 1850—51. Efter denna tid började konung Oskar,
som ansåg sig vara otacksamt behandlad af det liberala partiet,
att aflägsna sig från detta parti och närma sig det konservativa.
I enlighet med denna förändrade ståndpunkt ombildade konungen
sin ministär åren 1851—52. Detta gaf ny fart åt den sedan
Karl Johans tid hvilande oppositionen, hvilken dock icke
uppträdde med den bitterhet som förr och ej angrep konungen
personligen. Vid den derpå följande riksdagen 1853—54 trädde
de politiska tvistefrågorna i bakgrunden, partierna stodo derför
ej så fiendtliga mot hvarandra, utan kunde samverka till
åstadkommande af flera vigtiga reformer. Så blef nu den förderfliga
husbehof’sbränning en af skaffad och bränvinsbränningen förvandlad
till en fabriksnäring med hög beskattning; vidare grundlädes den
friare handels- och tull-lagstiftning, som sedan dess
blif-vit vidare utvecklad under ledning af finansministern friherre
Gripenstedt; ändtligen anslogos 7Y2 miH* rdr till påbörjande af
statens järnvägsanläggningar.
Under denna riksdag började åter de utrikes förhållandena
träda i förgrunden. Det stora orientaliska kriget var på väg
att utbryta, i det Frankrike och England uppträdde till Turkiets
försvar mot Ryssland; kriget kunde lätt flytta sig till Östersjön,
och det gällde för Sverige att göra ett val emellan Ryssland och
Vestmakterna. Karl Johan hade troget hållit fast vid förbundet
med Ryssland, men konung Oskar insåg, att detta förbund stred
både mot svenska folkets sympatier och mot dess sanna intressen,
och närmade sig derför försigtigt Vestmakterna. Först utfärdade
han (1853) i samråd med Danmarks konung en
neutralitetsför-klaring för sina båda riken. Derpå inleddes underhandlingar
emellan konung Oskar och kejsar Napoleon III, och slutet blef
den s. k. novembertraktaten af 1855, som försäkrade de
förenade rikena om Frankrikes och Englands hjelp mot hvarje
angrepp af Ryssland, särskildt mot Rysslands planer på norska
Finnmarken. Dermed var den 1812 grundlagda förbindelsen med
Ryssland bruten, och Sverige återupptog sin gamla politik från den
gustavianska och karolinska tiden, en politik, som medförde större
faror, men äfven större heder. Konung Oskars beslutsamma
uppträdande bidrog kraftigt till att påskynda freden, som slöts 1856
i Paris, och af hvilken Sverige hade åtminstone den fördelen, att
Ryssland deri förband sig att ej vidare befästa Alandsöarna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
