- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
12

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Första kapitlet. Uppbrott för färden till »det brinnande berget.» — Sandöknar och djungel.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Vatten djupt nere», sade han. »Mig tänka att
det gått ut genom sprundet.» De andra förstodo
härav, att vattenförrådet måtte vara uttorkat. Efter
något letande påträffades en lämplig längre stör som
kördes ned i trädet. Urhålkningen var omkring tre
meter djup, och när störens ända drogs upp igen
var den betäckt med fuktig gyttja.

»Hur ha de svarta kommit åt vattnet?» frågade
Brown, vändande sig till Billy.

»Pickaninny gått ned», svarade ynglingen och
visade på ett svagt märke efter en fot på hålets
insida.

»Nog, god’ vänner», inföll Morton, som under
tiden kraftigt kört ned stören och därpå undersökt
dess ända, »jag kan inte se, att det blir något av det
här. Tydligen har en mindre familj levat på det här,
tills törsten drivit bort dem. Det skulle ta oss ett
par timmar att arbeta upp hålet, och vi skulle i alla
händelser inte ha något för vårt besvär.»

»Vattnet gått ut genom sprundet», upprepade
Billy.

»Vad säger ni om att följa den här öppna
sträckan? Den går ungefär i vår marschriktning och
torde leda oss fram till någonting av intresse.»

Då ingen hade något bättre att föreslå, fortsattes
ritten, tills det blev tid att göra en middagsrast.

»Hör nu, högt värderade anförare», sade Brown,
då piporna tänts efter slutad måltid, »jag befarar, att
våra hästar komma att se skrala ut i morgon bittida,
för så vitt vi inte kunna skaffa dem vatten i afton.»

Morton kastade en slö blick bort åt djuren, där
dessa stodo i grupper, varhelst de kunnat finna en
skuggig fläck.

»De börja se medtagna ut», svarade han, »men
vi skola väl hitta på något, innan det blir mörkt.»

»Jag hoppas det uppriktigt», sade Brown och
reste sig. »Tag täten än en gång, kapten Cook!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free