Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Andra kapitlet. Infödingarnas begravningsplats. — Billys förklaring. — Insnärjda i djungeln än en gång. — En egendomlig väg upptäckes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och lyckades efter något besvär få veta, att
denne hört talas om människorna med det röda märket
i pannan såsom på något sätt stående i ett slags
relation till det brinnande berget och att de vid
dagsljus föregåvo sig vara döda för att om natten åter
stå upp och vandra omkring.
»Det här tyder på, att vi äro på rätt spår», sade
Morton till Brown.
»Hm. Fint sällskap ni för oss in i! Emellertid
— döden eller äran! Låt oss lägga på sadlarna och
bryta upp med samma.»
Snart nog voro såväl det goda vattenstället som
den hemska dödsskogen där bredvid övergivna, men
på samma gång visade det sig, att den öppna
terrängen var av helt ringa utsträckning i den dittills
följda marschriktningen, och det dröjde icke heller
länge, förrän ryttarna åter voro intrasslade i den täta
snårskogen, vilken lade allt större hinder i deras väg.
Fram mot middagen började även den eljest mera
sangviniske Morton misströsta om möjligheten att
komma vidare, hur långsamt de än färdades, och han
umgicks redan med tanken på att återvända till den
nyss lämnade lägerplatsen för att därifrån slå in i
en annan riktning. Då solen stod på middagshöjd,
nödgades de göra halt; de hade ödemarkens
småskog framför sig och voro därmed stängda genom
en ogenomtränglig barriär.
Efter en hastigt undanstökad måltid vände sig
Morton till Brown med orden:
»Vad säger ni om mitt förslag, gamla gosse? Om
ni går norr ut ett stycke, vänder jag om sydvart,
och så få vi väl se om det finns något liknande en
öppning i dessa välsignade snår.»
»Jag står helt och hållet till ert förfogande, min
käre vän. Men tillåt mig framkasta, att det bleve
obeskrivligt mycket lättare för oss att komma fram
till fots.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
