- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
24

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tredje kapitlet. Nattligt läger. — En hemlighetsfull procession. — Plötslig flykt. — Öppet land än en gång samt ännu ett mysterium under färden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med en yxa, gick bort till ett sällsynt högt blodträd
i närheten av lägerplatsen. Han avtog därpå sina
skodon, högg fästen för fötterna i trädstammen,
alldeles så som negrerna göra, då de klättra upp, och
var snart uppe bland de översta grenarna. Efter att
ha omsorgsfullt dolt sig tog han en överblick av
trakten runtomkring och lät slutligen kikaren stanna
i västlig riktning.

»Hallå där nere!» ropade han efter en noggrann
spaning.

»Ja, ja, sir!» svarade Charlie.

»Brown! Tror ni, att edra långa ben kunna
förpassa er oskadd hit upp?»

»Det går väl an att försöka.»

Brown var snart uppe hos vännen, och därpå
följde en allvarlig överläggning, vars långvarighet hårt
prövade Charlies tålamod. Efter att hava medelst
kompassen tagit ut riktningen mot en viss avlägsen
punkt nedstego de båda männen. Charlie, som
redan var barfotad, beredde sig omedelbart att äntra
upp, med den påföljd att han efter några få steg kom
skymfligt neddimpande under Billys hejdlösa
munterhet. Men med den svarta tjänarens bistånd och
efter åtskilliga sarkastiska vinkar från sin kusin och
Brown lyckades det honom till sist att nå de nedersta
grenarna, varefter han snart nog befann sig uppe
i Mortons gömställe.

Och vad såg han nu där uppifrån?

Åt väster tog skogen snart nog slut, och där
bortom utbredde sig ett vidsträckt gråaktigt slättland,
begränsat av någonting, som Charlie icke förmådde fullt
klara ut och som synbarligen försatt även Morton
och Brown i bryderi. Det var icke vatten, fastän
det såg så ut; det tedde sig som ett brett bälte
i blekt blått, glittrande här och var i solens
strålflöden, och bortom detsamma syntes över den heta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free