- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
26

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tredje kapitlet. Nattligt läger. — En hemlighetsfull procession. — Plötslig flykt. — Öppet land än en gång samt ännu ett mysterium under färden. -

Fjärde kapitlet. Kalkstensslätten. — »Djävulens spår.» — Ett egendomligt tecken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trakten. De tre vita turade alltså om att hålla vakt
hela natten; Billy befriades från denna omsorg, då
man väl visste, att de svarta icke äro att lita på, när
det gäller att hålla sig vaken.

*



Fjärde kapitlet.


KALKSTENSSLÄTTEN. — »DJÄVULENS SPÅR.» — ETT EGENDOMLIGT TECKEN.

Sällskapet var tidigt på benen efter en lugn natt
utan något som helst falskt eller verkligt allarm.
Marschen gick alltjämt utefter det svaga spår, som
förde i riktning rakt mot den mörka höjdkammen på
andra sidan det blåa bältet. Vad man trott vara en
uttorkad saltsjö hade ännu strax före soluppgången
kunnat tydligt urskiljas från lägerplatsen, men
försvann, samtidigt med att solen framträdde, för att
sedan icke åter visa sig förrän fram emot kl. 8. Vid
10-tiden voro ryttarna framme, och därmed var all
ovisshet rörande den förmenta sjöns verkliga karaktär
skingrad. Ryttarna hade nämligen nått fram icke till
en uttorkad salt sjö utan till randen av en jämn,
oavbruten kalkstensslätt. Deras blickar träffade intet annat än
denna ändlösa yta av blågrå sten, över vilken en glödhet
luft dallrade. Den mörka silhuetten där bortom, som
tagits för att vara en bergås, hade utplånats, och den
vind, som över kalkslätten blåste emot dem, var så
upphettad, som om den kommit från en brinnande ugn.

Morton vände om sin häst och red tillbaka
utefter slättens kant till den punkt, där stigen mynnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free