- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
27

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Fjärde kapitlet. Kalkstensslätten. — »Djävulens spår.» — Ett egendomligt tecken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ut: de hade nämligen en kort stund förut lämnat
spåret. På hans vissling kommo de övriga framridande.
Spåret pekade alltjämt rakt över kalkslätten,
men dess riktning var här utmärkt på annat sätt än
man förut iakttagit. I kalkstensytan hade nämligen
med yttersta omsorg skrapats och uthuggits
efterbildningar av en människas fotspår, fastän i förstorad
skala, i det att märkena hade mer än dubbla storleken
av en mans fotspår med en antydan till att de
voro de båda ändpunkterna i ett och samma steg.
Följande varandra på omkring två meters avstånd,
tycktes de båda sällsamma märkena försvinna i den
dallrande luften.

»Jag har förr en gång sett något liknande i västra
Australiens granitberg», förklarade Brown. »Spåren
ha, som ni se, sex tår, och man anser dem vara
märken efter djävulens fötter.»

»Det måtte sannerligen ha varit ett strävsamt
arbete att hugga ut dem», menade Morton, »och säga
vad man vill om våra vänner där borta, men lata
ha de inte varit. Men vad är nu att göra?»

»Vi återvända till lagunerna, som vi lämnat. Bättre
lägerplats kunna vi aldrig få, och tiden räcker gott
till för oss. Låt oss hålla krigsråd i afton och
komma överens om ett bestämt program för kommande
dagar.»

»Alldeles min mening. Det gäller att gå lika
varligt som slugt tillväga, därest vi icke vilja råka i
verklig knipa.»

Man återvände alltså till lägerplatsen, och fram
mot aftonen upptogs frågan om vad som närmast
vore att göra.

»Ni Brown är längst och har alltså ordet», föreslog
Morton.

»De där gökarna hålla till på andra sidan
kalkstensfältet, eller hur?» började Brown.

»Instämmer.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free