- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
42

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Sjätte kapitlet. Nattlig marsch över klippfältet. — Sammanträffande med infödingar. — Hemligheten med det brinnande berget.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hava uppgått till två, och till sist anlände sällskapet
till en öppen plats, omgiven av flaskträd och som,
efter de många där befintliga av lera och gräs
uppförda »humpies»[1] att döma, synbarligen var
stammens huvudtillhåll. Här gjordes halt. Utanför
hyddorna syntes ett tjugutal svarta, vilka först visade
benägenhet att taga till flykten, men som genom rop
från Columbus förmåddes kvarstanna.

Efter att hava utvalt ett skuggrikt träd lät Brown
förstå, att bagaget skulle bäras dit. Sedan detta var
gjort, yttrade han:

»Vad skulle ni säga om ett mål mat nu och att
därefter låta Christoffer här visa oss knepet hur det
går till att äta?»

»Alldeles riktigt», tyckte Morton. »Vi måste ta
allting såsom helt naturligt och inte låtsas om någon
förvåning.»

Billy gjorde upp eld, och pannorna sattes på,
något som tycktes högeligen intressera åskådarna.
Brown tecknade åt Columbus att slå sig ned, varefter
han bjöd honom ett stycke sockrad choklad, samtidigt
med att han själv tog en bit för att betaga sin
gäst alla misstankar. Vilden började äta betänksamt
och sakta, men tycktes snart finna sötsakerna
välsmakande och lät förstå, att han önskade mera.

I detsamma började vattnet i pannan koka och
bubbla med den påföljd, att de svarta läto höra ett
enstämmigt: »Ha!» samtidigt med att de pekade mot
väster; det kokande vattnet var tydligen för dem en
påminnelse om någonting, som befann sig i nämnda
riktning.

Columbus drog nu med fingret en liten


[1] Infödingehyddor, uppförda av bark eller trädgrenar
och översmetade med lera. En sådan hydda benämnes
även »gunyah» eller »whizlie.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free