Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sjätte kapitlet. Nattlig marsch över klippfältet. — Sammanträffande med infödingar. — Hemligheten med det brinnande berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvcirkel i sanden och utsträckte därpå armen i den
riktning, därifrån sällskapet kommit.
»Han syftar på hästspåren, som de råkat på»,
förklarade Morton efter något funderande. Han
nickade förstående åt den gamle mannen, som fullföljde
sin pantomim genom att lägga sig på rygg och låtsas
vara död. Morton svarade med ännu en nick och
klappade marken med sin hand, jämte det att han
pekade i riktning bakåt för att antyda, att den döde
ännu låg kvar på samma ställe.
Columbus kallade därpå de övriga svarta avsides
för en överläggning. Efter en stunds pladdrande
försvann ett halvt dussin bland de omgivande
klipporna.
»Vi måste klara ut den här frågan om det
brinnande berget», yttrade Brown efter stutad middag.
»Och när nu gamla Columbus ordnat sina enskilda
angelägenheter, torde han visa oss vägen dit.»
»Ropa hit honom, så att vi kunna fråga om ett
och annat! Kanske han håller till godo med en
bit kött.»
Då hövdingen närmade sig, bjöd Brown honom
en skiva salt kött. Han undersökte den nyfiket och
åt så upp den med god smak och utan minsta tvekan.
Därpå pekade han på Charlie och utförde ett slags i
förstone obegriplig pantomim, alldeles som om han
ville skära något med en kniv.
»Minsann tror jag inte», utbrast Brown till sist,
»att han frågar huruvida ni är smaklig att äta.»
Charlie skakade emellertid på huvudet, och den
svarte svarade med en min av överraskning och
missräkning.
Man antydde nu en önskan att fortsätta marschen
åt det håll, därifrån det egendomliga dånet hörts,
och Columbus reste sig strax för att visa vägen. De
vita medtogo endast sina gevär, förlitande sig på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
