Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sjunde kapitlet. - Columbus fattar tycke för Charlie. — Kalkbergets hemlighet. — En kannibalfest. — En vit man hos de svarta. — Installerande av rekryter. — Charlie har ett förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klart synlig för de vita ovanför hålan, då skenet från
elden föll samlat på honom. Brown och Morton
vände sig mot varandra med samma halvt återhållna
utrop på läpparna:
»Herre Gud, det är ju en vit man!»
Trots det att mannen var i det närmaste lika mörk
som vildarna runtomkring och fastän han i likhet
med dessa bar det vanställande röda strecket över
pannan samt den vita triangeln på bröstet, kände sig
Morton och hans båda vänner fullständigt förvissade
om, att de framför sig hade en man av deras egen
ras. Den ålderstigne var synbarligen så gott som
blind, och hans huvud rörde sig oavlåtligt från ena
sidan till den andra. Från de svarta i halvcirkeln
hördes under tiden ett slags sång eller mumlande,
vilket lät som en refräng och återgav orden: »Mur!
Fee! — Mur! Fee!»
»Hör nu», viskade Brown, »vi befinna oss bland
landsmän. Det där låter fasligt likt Murphy.»
Ett förfärande oväsen uppstod nu, som om
hundratals gongonger börjat slamra. Fyra stycken vildar trädde
fram och hamrade ursinningt med sina stridsklubbor
på något, som liknade metallplåtar. Vid detta larm
syntes den gamle på klippblocket luta sig ned och
småle, medan han sträckte fram sina darrande händer,
som om han ville säga någonting. I detsamma reste
sig Columbus och gick, åtföljd av klubbärarna bort
till den förskrämda gruppen av fångar. Efter en kort
överblick utvalde han en ung kvinna och förde henne
vid handen fram till den gamle, alltjämt åtföljd av
de fyra klubbeväpnade. Den arma varelsen föreföll
att vara förlamad av fruktan och segnade, när hon
kommit fram till klippblocket, ned på marken,
skälvande i alla lemmar. Columbus drog sig därpå
tillbaka, medan de fyra uppförde en vild runddans,
alltjämt bearbetande sina gongonger. Plötsligt vände sig
en av dem mot kvinnan och tilldelade henne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
