- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
52

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Sjunde kapitlet. - Columbus fattar tycke för Charlie. — Kalkbergets hemlighet. — En kannibalfest. — En vit man hos de svarta. — Installerande av rekryter. — Charlie har ett förslag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin klubba ett fruktansvärt slag över pannan; de
övriga tre följde hans exempel, och i nästa ögonblick
låg den arma varelsen död på marken.

Verkan av denna scen på dem, som vaktade
ovanför grottan, var obeskrivlig. Charlie kastade geväret
till skuldran, men hejdades i tid av Morton från att
skjuta. Kvinnan var redan dödad, innan det var
möjligt att ingripa.

»Kom!» sade Brown. »Låt oss överlägga i lugn.
Jag blir sjuk av att se på dessa vilddjur.»

De smögo sig undan ett stycke, varpå Brown
åter yttrade sig.
»Det har kommit till en vändpunkt i vårt företag,
därom råder intet tvivel», sade han. »Vi måste taga
reda på huru det hänger samman med den vite
mannen, och så måste vi rädda de där arma satarna och
på samma gång ge kannibalerna en ordentlig läxa.»

»För att vara rättvisa mot vår vän Columbus»,
anmärkte Morton, »måste vi ihågkomma, att ’dessa
kannibaler’ endast handla efter vad de en gång blivit
uppfostrade till och att de följaktligen icke kunna
känna något av avsky för de gärningar, som vi fasa
för. Men på samma gång är den man, som
lyfter sin hand — eller sin nulla-nulla[1] — mot en
kvinna, ovärdig benämningen brittisk sjöman etc. etc.»

»Är ni övertygad om, att det är en vit man?»
frågade Charlie.

»Ja, men vem han är, det är en annan fråga.
Han synes vara både blind och döv och slö. Jag
gissar, att vi få gå tilbaka ända till Leichhardt för
att lösa gåtan.»

»Som ung och stående upprätt har han varit en
storväxt man, långt högre än Leichhardt», förklarade
Morton. »Men vi kunna likafullt antaga, att han tillhört
dennes expedition — han ser tillräckligt gammal ut.»


[1] Stridsklubba hos Söderhavets vildar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free