Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tionde kapitlet. Stuarts dagbok. — Underrättelser om den förolyckade expeditionen. — Charlie beger sig åstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan vi som bäst sökte hålla dem från livet på oss,
sprang ett gevär sönder och förstörde nästan doktorns
ena hand. Detta nödgade oss att påskynda vår
reträtt för att bringa honom i säkerhet, och vi måste
därvid kvarlämna några hästar och mulåsnor.
Omedelbart efter det att vi kommit ut ur snårskogen
befunno vi oss i en öppen, förkrympt skog, där
marken var betäckt med taggigt gräs. Vi höllo
sydvästlig kurs till fram mot aftonen och vilade så en
stund, då doktorn och Hentig icke förmådde färdas
vidare. Vi hade ridit mycket långsamt, och då vi
slogo läger, frågade mig Kelly hur lång väg jag
ansåg att vi färdats. Jag beräknade ungefär tio mil.
Han föreslog då, att vi skulle taga de bästa hästarna
och vända om för att försöka hämta något vatten,
då de svarta, även om de befunne sig i vårt förra läger
vid vattenstället, antagligen borde vara försänkta i
sömn vid vår framkomst. Jag gick med på hans
förslag, ty det föreföll oss hopplöst att utan vatten
komma fram genom den uttorkade skogen. Emellertid
framhöll jag, att vi borde medtaga Murphy och
samtliga djuren samt försöka att om möjligt sätta skräck
i de svarta.
Efter att ha kvarlämnat de båda andra att se till
de sjuka och att underhålla en eld begåvo vi oss
åstad kort efter midnatt och hade en ovanlig tur, i
det att vi funno de svarta insomnade i vårt läger
nära vattenstället. De hade kalasat på hästarna, som
vi nödgats kvarlämna. Några stycken vaknade
emellertid, vilket för oss blev signalen att rusa in i lägret,
hojtande och skjutande. Vildarna flydde
besinningslöst, kvarlämnande det mesta av sina vapen, som vi
kastade i elden. Vi hade nog tur att finna två större
kaggar som vi måst lämna efter oss. Dessa jämte
de katrtiner, vi medtagit, fylldes med vatten, varefter
vi skyndade därifrån, innan infödingarna hämtat sig
från sin förskräckelse. Kort efter soluppgången voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
