Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Elfte kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
galet i vår räkning. Hentig lider alltjämt förfärligt
av skörbjuggen.
1 maj 1849. — Sedan jag sist gjorde någon
anteckning, ha vi begravt Hentig, och doktorn kommer
snart att följa efter. Om vi bara kunde komma genom
detta uttorkade bälte, som vi ha framför oss, skulle
vi nog kunna fortsätta, men sedan vår proviant nästan
tagit slut och de flesta hästarna äro döda för oss,
ser det ut, som om vi skulle nödgas lämna våra ben
kvar här i ödemarken, ty någon återvändo gives icke.
— Doktorn betydligt försämrad. — Kelly meddelar,
att det finns vatten i hålan för endast två dagar till,
och ännu syns intet tecken till regn. Temperaturen
är i fallande.
2 maj. — I morgon före soluppgången äntrade
jag upp i ett högt träd i utkanten av slättlandet och
såg tydligt en svag rök uppstiga i västlig riktning
eller just åt samma håll, där Kelly trodde sig ha
iakttagit den, när vi först kommo hit. I morgon
sätta vi oss i marsch med röken som mål; det är
det enda vi kunna göra. Men hur vi skola få
doktorn med oss förstår jag inte, ty han är alldeles
hjälplös och frånvarande. Vi ha nu fyra hästar och
två mulåsnor kvar. Förutom doktorn, som jag
betraktar som en död man, återstå nu endast Kelly,
Murphy och jag själv (Stuart). Hentig är begraven
under trädet med ett utskuret kors uti. Klausen dog
vid Roperfloden fem månader senare. — Jag skall
lägga en avskrift av detta i en krutflaska och
deponera den i Hentigs grav tillsammans med doktorns
papper».
(Här förekom ett påtagligt avbrott i berättelsen).
»Jag har under flera dagar varit alltför sjuk för
att skriva, hur länge vet jag inte, ty vi ha tappat
bort tidräkningen. Och först nu börjar jag minnas
något av vår färd genom denna fasans ödemark. Vi
började i riktning mot röken, som jag iakkttagit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
