Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Elfte kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan vi i lägret, där Hentig begrovs, givit djuren
allt vattnet intill den sista droppen. Vi turade om
att hålla doktorn kvar i sadeln, men några timmar
efter uppbrottet kände han sig mycket dålig, och
när solen börjat bränna hetare, bad han oss lyfta
ned honom för en kort stund. Alla våra kantiner
voro fyllda med vatten, och Kelly hade förfärdigat
en säck av kalikå och översmetat denna med getfett
så att den höll skapligt tätt. Vi gåvo doktorn att
dricka så mycket han önskade, men han kände sig
icke bättre därav, och fram mot middagen dog han.
Han hade talat för sig själv en hel del på tyska,
men tycktes hava förlorat allt minne både av oss och
av den trakt, där han befann sig, jämte åtskilligt
annat. Vi kunde icke uppehålla oss med att begrava
honom, ty det gällde för oss att komma vidare, och
så lämnade vi honom på den öppna slätten, där
näppeligen någon levande varelse torde visa sig
efter oss.
Det var på andra dagen därefter som vi kommo
ut på fältet med det taggiga gräset och djup röd
sand, och då nu våra hästar började tröttna,
nödgades vi vandra till fots och försöka driva fram djuren.
Men de voro alltför törstiga och ville icke hålla
sig tillsammans, varför vi måste göra halt för att
rådgöra om läget. Kelly och jag enades om, att det
klokaste vi kunde göra vore att lasta av djuren och
att själva taga med oss så mycket vatten och
proviant som vi förmådde bära och därpå fortsätta, i
hopp om att påträffa vatten, då vi kunde vända om
och hämta djuren. Murphy var av annan mening.
Han föreslog, att vi efter mörkrets inbrott skulle till
fots driva på hästarna och mulåsnorna; men det
lyckades oss att överbevisa honom om, att vi hade
rätt, och så strävade vi framåt ensamma. Vi höllo
på länge, sedan det blivit mörkt, och så lade vi oss
på sandslätten och somnade i taggräset; vi hade icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
