Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Elfte kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltsedan vi lämnade lägret, sett skymten av något
träd. Under natten väckte Kelly mig för att visa
mig på ett ljussken väster ut, synbarligen reflexen
från en större eld. Och på morgonen mötte vi elden,
ty en vind hade under tiden blåst upp. Det var
tur för oss, att trakten, där vi mött elden, var så
gott som ofruktbar, ty i annat fall skulle vi ha blivit
brända till döds. Nu stannade det vid att vi blevo
nästan kvävda av hetta och rök. Under hela dagen
och den därpå följande natten kunde vi iakttaga
eldskenet bakom oss, där det gick fram genom
tagggräset, som vi nyss passerat. Det hade nu blåst upp
till starkare vind, och vi förstodo, att våra hästar
med sadlar och annat tillbehör samt doktorns kropp
skulle bli uppbrända, utan att någon människa skulle
få se platsen. Det var därför med sorgsna hjärtan
vi fortsatte vår vandring. Samma dag såg jag några
träd på avstånd, och vi vände —» (Skriften var här
utplånad, som det tycktes av vatten, men intet av
vidare betydelse syntes vara uteslutet).
»Murphy var den svagaste bland oss, men vi
hjälpte honom så gott vi kunde under denna
förfärliga marsch genom det avbrända landskapet. Mot
morgonen började Kelly yra litet, och jag kände
snart symtom till något liknande. För övrigt
kommer jag icke ihåg mycket mer; alltsammans förefaller
mig som om jag drömt; att vi raglade framåt,
hjälpande varandra och allt emellanåt samtalande
med de spöken, som vi alla tyckte oss ha i sällskap.
Så kom jag delvis till sans igen under ett enkelt
skjul av grenar; framför mig utbredde sig en stor
sjö, och jag förstod endast av lukten på platsen och
utan att jag sett mig omkring, att jag befann mig i ett
infödingeläger, Kelly och Murphy levde och kände
sig kryare än jag gjorde. De berättade något om huru
vildarna fört oss tillbaka till vattnet, som vi gått förbi
utan att lägga märke till —» (Ny lucka i manuskriptet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
