- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
82

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Elfte kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundligare undersökning. Vi lämnade alltså grottan, men
hade knappt hunnit tränga oss genom klyftan, då
våra öron träffades av ett gällt, missljudande skrik av
förfäran från lägret. Med ett rop till svar ilade min
följeslagare med utomordentlig snabbhet från mig,
och jag följde efter. Det rådde föga tvivel om vad
som hänt; den fruktade stammen i öster hade
överraskande anfallit lägret. Då jag anlände till platsen,
hade striden just börjat antaga större dimensioner.
Kvinnor, barn och gubbar hade utan svårighet
övermannats och en del dödats, andra gjorts till fångar.
I detsamma hade ett jaktparti återvänt, i vilket
befunno sig mina båda kamrater, nakna liksom
infödingarna och nästan lika mörkhudade som dessa.
Kelly, som torde ha blivit en käck och dugande
soldat, därest ödet så velat, kastade sig omedelbart
in i den tätaste hopen, följd av Murphy, som var
litet långsammare i sina rörelser. Åsynen av dem
förvirrade fienderna, som buro frånstötande
utmärkelsetecken i form av ett rött streck över pannan och
en på bröstet målad triangel. De samlade sig
emellertid på nytt, men Kellys insats, som så väsentligt
skilde sig från de svartas vanliga stridsmetoder, hade
synbarligen gjort dem förbluffade. Jag stod just i
begrepp att sluta mig till de våra, då jag erinrade
mig, att så gott som det enda, som räddats av vårt
bagage, var min dubbelpistol jämte en ammunitionspåse.
Jag hade aldrig använt denna, utan sparat den för
vårt eget skydd, men ilade nu till min hydda för att
snart vara tillbaka med vapnet laddat. En högrest
svart var invecklad i strid med Kelly, då jag skyndade
till och sköt vilden. En allmän bestörtning följde
på skottet och vid avlossandet av även det andra
skottet, flydde de anfallande hals över huvud, och
även våra vänner tycktes vara sinnade att följa deras
exempel.

Men, ack! vår seger blev dyrköpt. Kelly hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free