Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tolfte kapitlet. Charlies äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick inte ned i hålet omedelbart efter hitkomsten,
eftersom jag lovat att vara försiktig. Jag var emellertid
den förste, som klättrade ned, och samlade därpå ihop
r litet torrt löv från det gamla flaskträdet, som jag
tände på och kastade ned. Vid skenet kunde vi se,
att det inte fanns några väggar under hålet; det
tycktes vara slaget tvärs genom taket i en tunnel. Vi
funno dock till sist ett ställe, där några block lågo
uppstaplade på varandra, och jag tänkte, att jag med
hjälp av Billy skulle kunna komma ned på dem. Jag
gjorde så och fann, att jag utan äventyr borde kunna
komma vidare ned på bottnen i hålan. Så återvände
jag för att hämta Billy, som förhjälptes ned av
Columbus; då det plötsligt hördes ett hemskt ljud, till
hälften ett skrik och till hälften en suck, vilket till
den grad skrämde Billy, att han måtte ha släppt sitt
tag, ty han kom neddimpande på mig med den påföljd
att tyngden av våra kroppar lossgjorde klippblocket,
som icke låg vidare stadigt. Till all lycka blev
ingendera av oss skadad, men Columbus måtte ha trott,
att vi dödats på kuppen, ty han försvann från platsen
och —»
»Kom lyckligtvis raka vägen bort till vårt läger»,
avbröt Morton.
»När jag märkte, att han var borta», fortsatte
Charlie, »tänkte jag, att vi skulle kunna taga oss upp
igen genom att stapla upp stenblock att stiga på. Men
det fanns inte några av lämplig storlek; de voro
allesamman för stora för oss att rubba. Vi väntade där
nere och hojtade och ropade, och allt emellanåt hörde
vi det där suckande ljudet —»
»Vi hörde det också», inföll Morton.
»Billy skälvde av fruktan för varje gång och gjorde
mig nästan lika uppskakad som han själv var. Till
sist beslöt jag mig för att undersöka platsen, där vi
befunno oss; men det var inte något lätt göra att
hålla Billy lugn, ty passagen ledde just i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
