Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sextonde kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok. — Offerkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av något slags metall och tydligen en gång en länk
i en kedja, och på väggarna syntes bokstäver, skrivna
med röd färg men på något språk, som jag icke kan
erinra mig hava gjort bekantskap med. Detta är vad
jag upptäckte under mitt första besök i grottan.
Ljudet av röster utanför sade mig, att infödingarna
nu hämtat sig från sin förskräckelse och att de
väntade på mig. Jag ropade åt dem, och uppmuntrade
av att höra min stämma och av skenet från elden,
vågade sig nu några stycken åter in till mig. Det
visade sig, att de icke haft någon kännedom om
denna klipphåla, och i hopp om att finna ytterligare
något rum satte jag dem till att noga leta efter ännu
någon öppning i väggarna, men utan framgång.
Medan de höllo på med att genomsöka vrårna, råkade
en av dem att häftigt stöta emot stenaltaret, med den
påföljd att detta började vagga, varvid ett
genomträngande och klagande ljud som från en människa
i nöd träffade våra öron och fyllde oss med bävan.
De svarta kastade sig ned på stengolvet, och det
dröjde om något, innan jag själv hunnit samla tillräckligt
mod att gå fram och undersöka stenblocket.
Vaggandet upphörde så småningom, och de sällsamma
ljuden avtogo i samma mån som blockets rörelse
minskades. Jag fann nu, att blockets läge var så
omsorgsfullt avvägt, att den svagaste stöt måste
försätta stenen i gungning. För att finna vad som
framkallade ljuden i fråga hade jag måst undanvälta
massan, som emellertid helt säkert vägde åtskilliga ton.
Jag slöt mina ögon för några sekunder och tyckte
mig se upprullas för min inre syn det fasansfulla
drama, som upprepade gånger måste hava utspelats
i denna dödens kammare — de vilda prästerna, det
fjättrade offret, blodströmmarna, de skälvande
fångarna och till allt detta de hemska ljuden från det
vaggande stenblocket, vilka blandade sin klagolåt med
den dömdes jämmerrop för att slutligen tystna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
