Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sjuttonde kapitlet. Fortsättning på dagboken. — En hopplös belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att undersöka lagret, ty innan expeditionen bröt upp,
hade det gått svävande rykten om att guld upptäckts
i södra delen av kolonien. Med tillhjälp av en större
sten knackade jag loss en del kvarts och fann, att
den var guldförande. Upptäckten gjorde emellertid
intet intryck på mig, ty om jag funnit ett helt berg
av guld, vad värde hade det haft för mig?
Under fortsättningen av marschen påträffade vi
vatten ännu en gång samma natt, efter allt att döma
en mindre sugkälla. Infödingarna hade sagt åt
Onkimyong, att vi andra natten skulle kampera vid en
liten bäck med salthaltigt vatten, att vi aftonen därpå
skulle finna vatten i en lerbrunn samt att vi tredje
aftonen skulle vara framme vid deras lägerplats. Detta
allt slog även in, och vi funno platsen för deras
läger på stranden av ett vattendrag, som rann utefter
foten av en hög kulle. Jag betraktade numera min
räddning som säker, då denna jämförelsevis
vattenrika bäck med all säkerhet borde rinna söder ut mot
odlade trakter och jag utan svårighet borde kunna
följa dess lopp. Men, ack! missräkningens dom
väntade mig.
Warlattas, som någon tid icke visat sig, hade —
till sin egen ofärd — utsett den andra natten efter
vår ankomst till bäcken för ett anfall.
Det var klart månsken, och de svarta hade till
vår ära anordnat en corroboree, då en av kvinnorna
hördes ropa, att Warlattas voro över oss. Deras bloss
syntes hastigt närma sig, och de hade synbarligen
räknat med att kunna taga lägret genom
överrumpling. Jag hade varit mycket sparsam med min
ammunition, men ansåg, att jag nu kunde offra ett par
skott. Jag tillkallade Onkimyong och lät honom säga
inföddingarna, att de icke behövde hysa någon fruktan.
När så Warlattas anryckte, tjutande och skränande,
gav jag eld mitt i högen. Verkan av skotten blev
ögonblicklig — anfallet avstannade med ens. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
