Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sjuttonde kapitlet. Fortsättning på dagboken. — En hopplös belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes vara en fullständig överraskning för dem att
finna mig på detta ställe. Men innan de hunnit
hämta sig från sin bestörtning, voro Onkimyong och
jag i full verksamhet med våra pilpågar. Detta satte
kronan på verket; de vände och togo till flykten.
Onkimyong ropade åt våra infödingar att följa, och
själv rusade han efter fienden, åtföljd av några stycken,
som repat mod efter den första förskräckelsen. Jag
gjorde dem ej sällskap, men tror förvisso, att de
gjorde sin sak ordentligt.
Det blev stort jubel över fiendernas nederlag, och
jag kände mig glad över att anfallet kommit just när
det kom. De hade påtagligen, sedan de avvisats borta
vid sjön, riktat sin uppmärksamhet åt denna stackars
värnlösa stam.
Följande dag besteg jag kullen och kunde från
dess topp se, att i den riktning jag önskade gå fanns
icke annat än ändlös djungel. Vattendraget tycktes
dessuton snart försvinna, sedan det passerat kullen;
jag skulle snart finna, att så verkligen var händelsen.
Bäcken rann bokstavligen bort i en buskbeväxt
sandöken. De svarta försäkrade mig, att den icke vidare
kunde återfinnas samt att det varken i sydlig eller
västlig riktning fanns något vatten och att ormar
voro det enda levande, som kunde trivas där. Jag
gjorde det ena försöket efter det andra, men
nödgades städse återvända, halvdöd av törst och trötthet.
En gammal svart sade sig hava hört talas om en
större klippa söder ut med en vattensamling i berget.
Men detta var, föreställer jag mig, endast en lös
tradition, eftersom jag från kullens topp icke kunnat
upptäcka något berg och dessutom, vart jag vände
mig, städse mötte samma uttorkade djungel och sand.
Efter att sålunda ha sett mina ansträngningar i såväl
sydlig som ostlig riktning gäckade trodde jag mig
böra följa vattendraget uppåt för att på denna väg
nå något trafikabelt land. Att döma av dess riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
