Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sjuttonde kapitlet. Fortsättning på dagboken. — En hopplös belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan jag icke förstå, att han ej såg Warlattas’ spår
vid lagunen med de märkta träden.»
»Om ni drar er till minnes», svarade Brown, »så
var spåret icke vidare tydligt utefter lagunen.»
»Till sist nödgades jag förtvivlad släppa taget»,
fortsatte dagboken, »och efter bästa förmåga leta mig
tillbaka till berget. Huru länge jag höll på härmed
vet jag inte, ty jag hade förlorat tidräkningen. Det
föreföll mig ha varat i veckor, men räckte sannolikt
omkring fjorton dagar.
Jag var fullkomligt övertygad om det hopplösa i
min belägenhet och beslöt mig för att återvända till
lagunen och sluta mitt eländiga liv bland vildarna
därstädes, ägnande mina återstående dagar åt att lära
dem så mycket som möjligt.
Onkimyong var överlycklig vid återseendet. Jag
kvarstannade någon tid på platsen, då jag hade några
saker att ombestyra. En bland dessa var att lära
infödingarna att uppföra en stenbarrikad, en annan
uppgift blev att inrista mitt namn på något ställe, där
det borde bliva synligt för någon vit, som kunde
komma att besöka platsen. För barrikadens
uppförande utsåg jag en remsa mark vid foten av kullen,
där de svarta sattes att arbeta under uppsikt av
Onkimyong. I betraktande av kullens läge och höjd
ansåg jag, att de vita, som möjligen kunde komma
att besöka stället, borde helt naturligt bestiga berget
för att erhålla en god överblick av den kringliggande
trakten. Jag inristade därför initialerna till mitt namn
samt årtalet i en klippa uppe på toppen, varvid jag
använde den kniv, som jag funnit i grottan. Ännu
någon tid dröjde jag kvar i hopp om att Warlattas
skulle göra en ny påhälsning, vilket de även gjorde
natten innan vi skulle bryta upp.
Lyckligtvis blev deras ankomst upptäckt i god tid,
och jag hade alla mina män väl gömda bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
