Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjugonde kapitlet. Mortons besök vid Hentigs grav. — Ännu en upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Billy, som blivit tillsagd att ha ögonen på alla träd
runtomkring vattenstället, för den händelse det skulle
finnas flera träd med märken i, påträffade tre stycken,
försedda med utskurna initialer. Barken hade
naturligtvis så småningom vuxit igen, så att bokstäverna
kunde spåras endast som sprickor i trädet Jag tyckte
mig kunna läsa bokstäverna L. F. Som ni minns,
säger Stuart, att de två förlorade medlemmarna av
expeditionen aldrig kommo fram till vattenstället, men
en av dem måtte i alla händelser ha kunnat taga sig
fram dit, sedan Stuart lämnat det Jag säger en,
eftersom samma initialer förekomma upprepade. Länge
nog låg jag vaken och funderade över hur det
hängde ihop. När Stuart och hans sällskap lämnade
platsen, fanns intet vatten i hålan; de hade förbrukat
allt intill den sista droppen. Mannen ifråga måste
ha återvänt dit, efter det att regn fallit, sannorlikt några
månader efteråt, ty han kan icke ha uppehållit sig
där för att rista in sina initialer i träden däromkring
utan att ha haft tillgång på vatten. Han måste ha
funnit sådant någon annanstans, men var? Kunde
jag bara få tag i detta, torde också annat nytt komma
i dagen.
På morgonen skickade jag Billy ett stycke tillbaka
samma väg som vi gått med några ord, skrivna på
en papperslapp, som fästats i klykan i en käpp.
Denna skulle stickas ned mitt i spåret för att
underrätta er om, att det fanns vatten i hålan och att ni
därför kunde fortsätta. Billy hade befallning att rida
till middagen, då han skulle sticka ned käppen med
en vidfästad näsduk och därpå återvända. Han
gjorde också vad han blivit tillsagd att göra, medan jag
snokade omkring på mitt håll. Vattenhålan låg vid
kanten av slätten, alldeles som lagunerna som vi
stannade vid. Jag red först åt norr och påträffade
plötsligt ett slags vattendrag, som följde skogskanten.
En eller två gånger kom jag till hålor, som bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
