- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
140

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tjugonde kapitlet. Mortons besök vid Hentigs grav. — Ännu en upptäckt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träd och fågel — och jag antar, att han förut haft
reda på långt flera men så småningom tappat bort
dem efter fadrens död, en man av sannolikt samma
intellektuella kaliber som Murphy och fullständigt
obildad. Genom tecken gjorde han begripligt för
mig, att hans ben brutits, då han som liten gosse
sökt klättra upp i ett träd. Det slog mig plötsligt
att det kanske fanns flera medlemmar i familjen, och
efter något besvär lyckades han klargöra för mig,
att så även var fallet, men att de medföljt stammen
på någon vandring norr ut. Han började nu linka
omkring med tunga steg liksom för att låta mig förstå,
att han kvarlämnats, därför att han icke kunde röra
sig tillräckligt hastigt, och jag kom till den
slutsatsen, att den gamla kvinnan icke var någon släkting
till honom, utan fått stanna kvar, endast därför att
hon var för svag för att följa med.

Lee-lee föreföll att vara särdeles klok och
företagsam, i betraktande av de ogynnsamma
förhållanden, under vilka han levde, och jag beslöt mig för
att taga honom med mig hit till sjön. I början
tycktes han emellertid icke vara vidare angelägen att följa
med, men då jag visat på hans obrukbara gevär, som
han föreföll att vara mycket stolt över, och lät honom
förstå, att jag, därest han gjorde mig till viljes, åter
kunde göra det verksamt, blev han synbart angenämt
berörd. Lyckligtvis fanns det bland hans
tillhörigheter en ask knallhattar — våra gevär ha ju
bakladdningsmekanism. Han kände till vattenhålan, där
jag uppslagit mitt läger, och lät förstå, att han
ämnade infinna sig följande morgon.

Allt det här hade tagit tid, och det var långt lidet
på natten, då jag återkom till lägret, där jag fann
Billy gråtfärdig vid tanken på, att jag icke skulle
komma tillbaka.

Lee-lee inställde sig mycket riktigt morgon därpå,
och Billy försökte komma till tals med honom men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free