Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjuguförsta kapitlet. Lee-lee föres till sjön. — Charlie tillfrisknar. — Man lämnar på allvar sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu ha vi fått reda på allesamman i Leichhardts
expedition så när som på en enda», sade Morton,
»och han torde ha omkommit efter det att de två
skilde sig från huvudgruppen.»
»Han torde knappast ha kunnat taga sig tillbaka
till det ställe i djungeln, där de anföllos av
infödingarna», menade Brown, »och om han å andra sidan
slutit sig till sin kamrat, borde de tillsammans ha
påträffat vattnet. Nej, han måste ha omkommit
innan dess.»
»Och vad ska vi nu göra med Lee-lee?»
»Jag föreslår, att vi stanna här, tills Charlie blir
fullt kry. Under tiden kan Lee-lee öva upp sig litet
i ridning, så att vi kunna ta honom med oss till
stationen. Vad säger ni om det?»
»Förslaget synes mig gott. Vi återvända samma
väg som Stuart tagit och försöka att få fatt i hans
guldfyndighet.»
»Och så måste vi ta reda på huruvida någon av
de båda gamla har någon kännedom om hålan; de
borde åtminstone ha det.»
»Låt oss gå dit och fråga redan i eftermiddag.»
De gjorde så och funno, att en av de gamla
kände till hålan, som han en gång i sin ungdom
besökt. Han hade icke någon invändning mot att
göra dem sällskap, och bestyrkte därigenom i viss
mån innehållet i Stuarts dagbok.
De frågade även efter Onkimyong, men lyckades
icke strax, måhända på grund av sitt felaktiga uttal
av orden, att göra sig förstådda. Till sist uppfattade
emellertid en av de gamla namnet och uttalade det
så som han var van att göra det. Infödingarna
började då livligt peka åt det håll, där de döda
kropparna lågo i det gamla lägret, och de vita förstodo
nu, att Stuarts trogna följeslagare fått sitt öde
beseglat av de vilda Warlattas, vilka han så många
gånger varit med om att bekämpa. Morton och Brown
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
