Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjuguförsta kapitlet. Lee-lee föres till sjön. — Charlie tillfrisknar. — Man lämnar på allvar sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade i det längsta hoppats, att han måtte vara bland
de överlevande så att de av honom skulle kunnat
erhålla fullt tydliga uppgifter om den väg, Stuart
följt under sina fruktlösa försök att återvinna
friheten.
De försökte även att av de gamla erhålla någon
beskrivning på Stuarts personliga yttre, men dessa
hade föga att meddela utöver det att mannen var
lång till växten som Brown samt att han hade grått
skägg.
Den lediga tiden användes nu på förfärdigandet
av en tillfällig sadel för Lee-lees räkning; denne
fortsatte alltjämt med sina ridlektioner och förvärvade
sig allt större säkerhet på hästryggen. Han var
mycket stolt över tillåtelsen att avskjuta sitt gevär några
gånger om dagen och lyckades vid ett tillfälle träffa
en fågel.
Tidpunkten för deras avresa närmade sig nu. De
kunde icke göra något vidare för infödingarna; men
då dessas fiender nu voro döda och då de levde i
en trakt, där det fanns fullt upp med livsmedel,
förelåg det icke någon anledning att befara, att
stammen icke skulle åter repa sig, därest den finge leva
ostörd.
Infödingarna visade sig fullständigt likgiltiga
inför förberedelserna till de vitas avfärd. Sannolikt
trodde de, att främlingarna skulle återvända, såsom de
gjort förr en gång.
Då vägstycket till det första vattenstället icke var
avsevärt långt, allraminst för dem som sutto till häst,
gick det lätt nog för den gamle mannen att följa
med. Då han emellertid icke hade någon kännedom
om trakten på andra sidan lagunen, var hans
sällskap av ringa värde, så mycket mindre som ryttarna
tilltrodde sig att med ledning av Stuarts dagbok
kunna följa spåret. Morgonen därpå gåvo de honom
därför en yxa, som de hade till överlopps, och läto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>