- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
160

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tjugutredje kapitlet. Den torra ravinen. — Brown ensam ute. — Ett mystiskt ljussken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

terräng utefter den här sandremsan. Charlie, min vän
vi ska göra en förstklassig skogslöpare av er, innan
vi hunnit hem, var viss därpå! Första klass, försedd
med kopparbultar, i Lloyds!»

Charlies förslag vann odelat gillande, och
sällskapet ställde åter kursen västvart, uppåt ravinen. Morton
föredrog att följa bädden, medan de övriga höllo så
rak kurs som möjligt utefter sandremsan ovanför.

Ravinen höll sig allt fortfarande lika torr, och
inga fåglar av något slag visade sig — ett dåligt
förebud. I likhet med de flesta raviner i det inre
slättlandet visade även denna allt emellanåt tecken
till att fullständigt försvinna. Till sist blev den
emellertid trängre och djupare, och Morton upptäckte en
grupp av gummiträd, något högre än de, som
kantade banken. Tvärs över rännan gick en smal
tvärvall av klippor, och då de ridit över denna,
upptäckte de en liten vattensammling, inramad i vass.
Vattnet föreföll ovanligt klart, då Morton närmade
sig randen; hans häst sänkte huvudet för att dricka,
men kastade strax åter upp det med en fnysning av
ogillande.

»Aha, jag förstår», tänkte Morton och satt av.
Han lutade sig ned och hämtade upp litet vatten i
skålhanden.

»Bah!» Det var ettrigt som saltlake.

Han satt upp igen och red upp på brinken för
att ropa efter de andra, som svagt syntes ett stycke
längre bort. De inväntade honom.

»Det blir nog bäst att rida tvärs över till källan»,
sade han. »Det finns visserligen vatten där nere, men
det är saltare än Stilla havet.»

»Men vi ha god ridväg här uppe», invände Brown,
»och det förefaller mig vara klokast att hålla på här
så långt som möjligt, innan vi bryta av mot källan.
Det betyder inte så mycket, om vi finna vatten eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free