- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
175

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tjugufemte kapitlet. Anfallna af de överlevande Warlattas. — Lee-Lees död. — De sista kannibalerna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksamhet. Lyckligtvis var spjutet icke försett med
hullingar, och det hade för övrigt genomträngt endast
den köttiga delen av låret. Det var lätt nog
utdraget och såret förbundet, varefter Billy kände sig
jämförelsevis kry.

Han berättade hurusom han och Lee-lee varit på
väg mot lägret, då de upptäckte Warlattas, vilka
synbarligen lurat på dem en stund. Därest Billy varit
försedd med eldvapen, torde han hava skrämt dem
på flykten, men då han nu hade endast en yxa i
handen, ansåg han försiktighet vara det bästa beviset
på mannamod och gav sig till att fly, därvid i sin
upphetsning förgätande, att Lee-lee, som var halt,
icke förmådde följa honom.

De begrovo denna sista påminnelse om
Leichhardts till undergång dömda expedition vid foten av
berget; Warlattas’ döda kroppar lämnades däremot
åt kråkor och örnar.

»Det är kanske bäst som skett, hur ruskigt det
än är», sade Morton. »Dessa sex demoner skulle
aldrig ha kunnat betvinga sin mordlust, och hade vi
icke gjort den här avstickaren, torde vi inte ha träffat
på dem. Och så hade de än en gång gjort en
påhälsning borta vid sjön för att avsluta sitt hemska
arbete.»

»Men varifrån hade de fått sina vapen?»

»Det måtte ha funnits några stycken kvarliggande
i flaskträdet vid basaltfältet. Vi tittade inte noga efter,
som ni kanske minns.»

»Nåja, nu är det väl också slut på alltsammans,
hoppas jag.»

»Ja, för såvitt icke någon träffar på Lee-lees
bröder och systrar hos stammen där nord på.»

Sällskapet var nu genom omständigheternas makt
nödgat att kvarstanna på platsen, till dess Billy åter
bleve i stånd att rida. Och det blev en tröttsam tid
för de andra. En utflykt till det varma träsket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free