- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
178

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tjugufemte kapitlet. Anfallna af de överlevande Warlattas. — Lee-Lees död. — De sista kannibalerna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidtagit sina förberedelser och avvaktade nu med
intresse stormandarnas framfart.

»Undrar om inte det blir en torr sandstorm till
sist», yttrade Brown.

I öster kunde man vid varje blixt se ett lågt svart
moln närma sig.

»Det är stormen som kommer», förklarade
Morton, »och den för med sig all askan från det
avbrända landet. Vi komma att bli kvävda av sot och
stoft.»

Medan han ännu talade, lystes rymden upp av
ett bländande vitt sken, åtföljt av ett dunder, som
tycktes skaka själva berget i dettas grundvalar. En kall
vindstöt, som på sina vingar medförde aska och sand,
svepte över lägret och hade så nära bortsopat tältet.
Så kom regnet i ett enda våldsamt flöde. Under nära
en timmes tid fortfor skyfallet; de täta ljungeldarna
gjorde natten nästan ljus som dagen, och under tiden
dånade åskan oavbrutet. Därpå rullade ovädret bort
i västlig riktning, och stjärnorna började titta fram;
ett tropiskt åskväder hade nått sitt slut. På
morgonen var himmelen åter klar, och luften kändes
uppfriskad och angenäm att inandas.

»Jag vill bli hängd, om jag kan stanna kvar här
längre», förklarade Morton. »Billy, om du inte snart
blir kry, lämna vi dig ensam här.»

Den svarte såg helt förfärad ut, innan han
uppfattade, att hotelsen endast var ett skämt.

Brown, som tjänstgjort i egenskap av läkare,
menade, att de borde kunna åstadkomma något slags
bärstol åt den sårade och på så sätt färdas med korta
väglängder.

»Det går nog för sig», tyckte Morton. »Åskvädret
torde ha fyllt hålorna i granitklippan med vatten.
Hvad säger ni om en ridtur dit och sedan till den
salta sjön som vi sågo på avstånd?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free