Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjugusjätte kapitlet. Besök vid den södra salta sjön. — Inlandets framtid. — Falskt allarm. — Uppbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan de från sadlarna blickade omkring på
lämningarna efter kannibalernas kyrkogård.
»Men hur kan det komma sig, att icke detta
inträffat förr?» undrade Brown.
»Det förstår jag inte. De torde varje år ha fått
det nedbränt och av någon anledning icke brytt sig
därom. Hur som helst, sörjer jag inte därför, ty
om landet är likadant ett stycke söder ut, skall jag
nog taga itu med det.»
»Det låter höra sig. Och låt oss nu komma i
bivack, innan det är mörkt. Det finns tillräckligt
med obränt gräs vid vattenhålan för våra hästar.»
Detta visade sig även vara händelsen, och snart
flammade en munter lägereld, kring vilken sällskapet
slagit sig ned för att samspråka en stund.
»Om ni verkligen med allvar tänker på att taga
upp ett stycke land här», sade Brown, »kunna vi
lika så gärna ta det i skärskådande under
morgondagen, eftersom vi ju ändock äro här på platsen.
Och hästarna komma endast att vinna därpå för
återstoden av färden, ty kom ihåg, att, såvitt vi nu kunna
beräkna, finns det inte något vatten på hela vägen
härifrån till stationen — en sträcka på minst hundra mil.»
»Av traktens utseende att döma har ovädret gått
fram här, och det bör ha kvarlämnat något vatten i
de lerhålor vi passerade.»
»Åskväder äro icke mycket att lita på. I regeln
inträffa de på sådana platser, där man inte har något
gagn av dem. När vi bryta upp, göra vi alltså klokast i
att utgå ifrån, att det under hela vägen inte kommer
att finnas något vatten, även om jag som ni tror,
att vi ska påträffa något åtminstone.»
»Så som sakerna nu stå», sade Morton och drog
filten över sina skuldror, »ha vi knappast något annat
tydligt bevis för att Warlattas någonsin funnits till
än det här upptrampade spåret i djungeln.»
»Såret i Billys ben», mumlade Charlie sömnigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
