| 3 |
En afton han leker i trädgår’n vid brunnen
Och plockar sig körsbär och smörjer kring munnen;
Der står han så mosande röder
Och ropar på mor och på bröder:
"O! kommen! jag blöder, jag blöder!"
Och mamma’n hon springer förskräckt
Till Calle:
"Har halsen han knäckt?
"Eller fallit och spräckt
"Sin skalle?"
Men ingen var fallen;
Med Calle’n och skallen
Var allsingen nöd
Fast näsan var röd.
Han började skratta den otäcka ungen,
Och mamma’n var tvungen
Att hemta slabaten
Och tvätta krabaten.
