Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges författning och förvaltning - Lokalförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Sveriges författning och förvaltning.
374
stad bildar sålunda eii egen valkrets, som har
att välja en landstingsman, hur liten dess
folkmängd än är, samt därutöfver en för hvarje
öfverskridet 2,500-tal invånare. På
landsbygden bildar hvarje härad eller tingslag en
valkrets, som äger att utse minst en
landstingsman och ytterligare en för hvarje öfverskridet
5,000-tal invånare. Om häradet eller
tingslaget innefattar endast en kommun, väljes
omedelbart på kommunalstämman det föreskrifna
antalet landstingsman; men om häradet eller
tingslaget innefattar flera kommuner, så sker
valet medelbart genom utsedda elektorer.
Härvid utser en kommun med 1,000 inv. eller
därunder en elektor, med 1,000—3,000 inv.
två, med 3,000 — 6,000 inv. tre elektorer o. s. v.
Dessa elektorer hafva att å första
rättegångsdagen af lagtima sommartinget (eller där
sådant ting ej hålles, å första rättegåiigsdagen
af det allmänna sammanträde, som efter april
månads utgång först infaller) förrätta valet
inför häradsrättens ordförande, hvarvid hvarje
elektor har en röst. Sedan landstingsmännen
valts, utses ett lika antal suppleanter.
Valbar är den som fyllt 25 år, är inom länet
boende och har rösträtt inom det valdistrikt,
för hvilket valet sker. Tjänstgöringstid för
landstingsman och suppleant är två år; hälften
af hela antalet skall väljas hvart år.
Landstingets ordförande utses af Kongl. Maj:t bland
tingets egna ledamöter. — Landstinget
sammanträder till lagtima möte, utan särskild
kal-, lelse, i länets residensstad den måndag i
september månad, som landstinget en gång för
alla därtill bestämt, och dess sammankomst
får ej räcka längre än sex helgfria dagar.
Skulle dock något ärende behöfva längre
öfverläggning, må tinget, om minst tre
fjärdedelar af de närvarande det besluta, kunna
förlänga tiden för sin samvaro med ytterligare
högst två dagar.
Dessutom kan tinget samlas till urtima möte,
men blott ifall Kongl. Maj:t därom förordnar
eller tre fjärdedelar af landstingets på lagtima
möte närvarande medlemmar detta beslutat,
för vissa bestämda ärendens handläggning.
Dock får sådant urtima möte, som af
landstinget beslutats, ej äga rum förr än minst två
månader efter det lagtima. — Landstingets
förhandlingar äro offentliga, besluten fattas i
regel genom enkel pluralitet. Landshöfdingen
har rätt att de\taga i öfverläggningarna men
ej i besluten. Katt att väcka förslag
tillkommer konungens befallningshafvande och hvarje
medlem af landstinget. Tinget har rätt att
rådslå och besluta om för länet gemensamma
angelägenheter, hvilka afse den allmänna
hushållningen, jordbrukets och andra näringars
utveckling, anstalter för
kommunikationsväsendets befordran, hälsovård, undervisning,
allmän ordning och säkerhet, med mera dy-
likt, såvidt dessa angelägenheter icke enligt
gällande författningar tillhöra offentlig
myndighets ämbetsåtgärd. Dessutom har det en
politisk myndighet, att välja ledamöter i första
kammaren. Det äger rätt att för beslutade
utgifters bestridande bestämma det skattebelopp,
som skall af länets skattskyldiga invånare
uttaxeras, äfvensom att upptaga lån. Tingets
beslutande rätt är så till vida inskränkt, att
besluten för att erhålla giltighet i allmänhet
skola godkännas af konungens
befallningshafvande, men i några viktigare fall af Kungl.
Maj:t, nämligen för påläggande af afgifter för
längre tid än fem år, för upptagande af lån
med längre återbetalningstid än fem år, och
för afhändande af fastighet. Dessutom kunna
besvär öfver tingets beslut anföras hos Kongl.
Maj:t, likväl endast om klagande tilltror sig
kunna visa, att hans enskilda rätt blifvit kränkt
genom beslutet.
Alla dessa kommunala myndigheters
förhållande till staten är sålunda det, att vissa
af deras beslut skola underställas konungens
eller hans bef allningshafvandes pröfning, hvilka
väl kunna upphäfva beslutet, men ej ingripa
i den kommunala s j älf bestämningsrätten
genom att förordna något annat i stället.
Bevillning staxering. Då alla direkta afgifter
till stat eller kommun utgå efter inkomst eller
fastighet, måste värdet af dessa bestämmas
genom s. k. taxering. De myndigheter, som
härvid funktionera, äro delvis af kommunal
natur, d. v. s. valda, delvis utgöras de af
kungliga ämbetsmän. De förra skola närmast
iakttaga kommunernas och de skattskyldiges
intressen, de senare statens. I vissa främmande
länder är det de skattskyldiges plikt att själfva
angifva sina inkomster (»själfdeklaration») och
förslag föreligger att införa denna regel äfven
hos oss.
I hvarje kommun väljes i början af året
på kommunalstämma, allmän rådstuga eller
af stadsfullmäktige en, eller i större städer
och landskommuner flera bevillning
sberednin-gar, hvardera bestående af två eller tre
personer. Deras ordförande utser konungens
befallningshafvande. Till denne ordförande bör
häradsskrifvaren på landet och vederbörande
tjänsteman i staden inom mars månads
utgång aflämna på mantalslängd grundade
längder, hvarjämte uppgifter om löner och
inkomster inlämnas af ämbetsverk och
arbets-gifvare; äfven hvarje annan har rätt att
angifva sina inkomster. Med ledning häraf och
af annan kännedom om vederbörandes
inkomster föreslår bevillningsberedningen
värdebeloppen af inkomst eller fastighet, och skal]
detta ske före den 6 juni. Dessa förslag äro
offentliga^ handlingar, som enhvar kan taga
del af. Är en skattskyldig missnöjd med
beredningens förslag, äger han klaga däröfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
