Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nutidens pengar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDENS PENGAR.
I det ögonblick man öfverskrider sitt eget
lands gränser, jå, redan när man i sin tidning
läser meddelanden från utlandet, är det två
saker, som i påfallande grad göra sig gällande
såsom kraftigast förenande och kraftigast
åtskiljande nationerna •— i första rummet
språket och därnäst pengarna, Och lika visst som
man måste göra sig det besväret att lära
främmande språk, orn man vill göra sig förstådd
af främmande människor, och icke kan vänta
på, att ett gemensamt världsspråk skall
utjämna olikheten — hvad man än menar om
volapüks eller esperantos framtid — lika visst
måste man känna och kunna värdera de
utländska pengarna, när man vill träda i
närmare samfärdsel med främmande folk.
Alla människor tala orn att pengarna regera
världen men icke alla ha gjort bekantskap med
deras utvecklingshistoria och än mindre med
skiljaktigheterna mellan de olika tidernas och
ländernas penningväsen.
Penningens historia börjar ungefär
samtidigt med den första gryningen af kultur bland
människosläktet, Ty så snart man i stället
för att omedelbart utbyta förnödenheterna
mot hvarandra hittade på att såsom
mellanled begagna ett eller annat allmänt omtyckt
föremål, om hvilket man visste, att man i
utbyte mot detta på annat ställe kunde skaffa
sig sina förnödenheter, när man önskade det
— så hade man i själfva verket upptäckt
penningen och dess första primitiva användning.
Och då de första folkslagen, som man
känner, antagligen voro jägarfolk, är det
naturligt, att de första pengarna man känner voro
djurhudar, ty djurhudar voro föremål, som
alla kunde använda, och som man lätt kunde
bevara om man icke genast ville bruka dem
eller utbyta dem mot andra förnödenheter.
Efter hand som civilisationen utvecklar sig
uppträda på samma sätt de mest olika
föremål såsom pengar t, ex. boskap, spannmål,
snäckor, elfenben, slafvar och slutligen
metaller.
Man finner flera af dessa pengar samtidigt
i bruk. Sålunda begagnade man i det gamla
Grekland både järn och boskap. Den obol,
som grekerna lade i munnen på den döde.
för att han ined den skulle betala öfverfarten
till dödens rike med Charons båt, var en liten
järnstång, och i de homeriska dikterna
nämnes boskap ofta såsom värdemätare, t. ex.
när det heter: »vapen han bytte med
Diomedes, en rustning af guld för en rustning af
koppar, hundrade hufvudens värde för värdet
af tre gånger trenne.»
Själfva ordet pengar, på latin: pecunia,
härledes af pecus: boskap. Så småningom bli
dock metallerna erkända som det ämne, som
bäst lämpar sig till pengar: man har användt
koppar, järn och brons, till och med platina,
men i synnerhet de s. k. ädla metallerna:
silfver och guld. Att i synnerhet de sist.
nämnda förträffligt ägna sig till pengar, är
lätt att förstå; de äro mycket hållbara,
jämförelsevis lätta att bearbeta, och framför allt
så dyrbara, att ett mynt däraf innehar ett
passande värde, utan att behöfva vara alltför
stort. Och en lagstiftare som Lykurgos,
hvilken säges hafva infört användningen af
järnmynt i det gamla Sparta för att försvåra
folkets handel, skulle knappast bli finansminister
i en modärn stat,
Först använde man som mynt tackor eller
stänger af metall, på hvilka man ingraverade
finlek och vikt; senare blef den nu vanliga
myntformen, det flata och runda myntet, nästan
allenahärskande.
Ett mynts framsida för vanligen en bild af
statens öfverhufvud eller en eller annan
symbolisk figur, t. ex. en kvinna föreställande
republiken, den helige Georg o. d. På baksidan
återfinnes oftast statens vapen jämte uppgift
å myntets värde. Kanten är vanligen refflad
eller försedd med en inskrift, t, ex. Union fait
la force (enighet ger styrka), Gott mit uns
(Gud med oss) o. d. Meningen härmed är
först och främst att skydda mot missbruk, då
mynt med alldeles glatt kant lättare kunna
affilas eller afklippas. Förr i tiden skall det
hafva varit ett icke ovanligt knep att samla
guld och silfver genom att klippa en liten
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
