- Project Runeberg -  En öfvervintring i polarisen; En bestigning af Mont-Blanc /
5

(1874) [MARC] Author: Jules Verne - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den svarta flaggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlingsrummet, och efter vederbörliga omfamningar, kyssar
och handtryckningar gaf Jean Cornbutte signalen till
uppbrott.

Det var ett ganska egendomligt uppträde att se
detta glada tåg styra kurs ned till hamnen i den tidiga
morgonstunden. Nyheten om briggens väntande ankomst
hade redan spridt sig, och åtskilliga hufvuden i
nattmössor visade sig i fönster och gläntande portar. Från
alla håll kommo vänliga helsningar och glada tillrop.

Bröllopsskaran nådde kajen midt under en
konsert af loftal och välsignelser. Vädret var präktigt
och solen tycktes besluten att sälla sig till partiet.
En lagom bris krusade hafvet, och några fiskarbåtar,
som just höllo på att kryssa sig genom utloppet, drogo
med sina snabba kölvatten upp långa strimmor mellan
pålverken.

De båda vågbrytarne i Dunkerque’s hamn sträcka
sig ett ansenligt stycke ut i hafvet. Bröllopsskaran
framskred längs med den norra vägbrytaren, upptagande
hela dess bredd, och nådde snart det lilla huset på
yttersta spetsen, der hamnfogden höll utkik.

Jean Cornbuttes brigg hade blifvit mer och mer
synlig. Vinden friskade och La Jeune-Hardie flög
undan fördevind för sina märssegel, sina bram- och
bovenbramsegel och sitt storsegel. Glädjen måste
tydligtvis vara stor ombord liksom i land. Jean
Cornbutte stod med en kikare i handen, svarande muntert
på sina vänners frågor.

— Se der ha vi då min vackra brigg, utbrast
han, snygg och fin, som om han just utklarerat från
Dunkerque. Icke en skada! Ej en ända saknas!

— Ser ni till er son, kaptenen? frågade man honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ofvervint/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free